Gömsta äng - strandnära blomsterrika ängar

Av Huddinge 2016-07-04

Omgiven av höga rasbranter och skogbevuxna bergknallar öppnar sig en liten glänta, Gömsta äng. Platsens tidigare historia med torparliv och betande djur har hållit marken öppen. Detta har lämnat efter sig förutsättningar för det gamla kulturlandskapets biologiska mångfald att kunna återta sin forna prakt. Området är sedan 1966 avsatt som naturreservat och omfattar en öppen ängsmark som omges av lundartad skog. Den omgivande skogen karakteriseras av rasbranter och klippstup där trädskiktet domineras av ädellövträd samt en fuktig strandskog där träd som klibbal, alm, hägg och grönpil dominerar.

Bergsbranter och öppen ängsmark

Reservatet ligger vid Albysjön 1,5 kilometer söder om Vårby. Området rymmer en öppen ängsmark, en alstrandskog, bergbranter och en lund med rik flora, bland annat finns trolldruva, desmeknopp, underviol och lungört. Intressanta kryptogamer som blekticka, kandelabersvamp, lunglav och gulpudrad spiklav finns inom reservatet. På ängsmarken finns kärlväxter som solvända, darrgräs och sandviol. Ändamålet med reservatet är att bevara och vårda den rika floran, bland annat i lunden.

Omgiven av höga rasbranter och skogbevuxna bergknallar öppnar sig en liten glänta, Gömsta äng, ned mot Albysjöns östra strand mellan Flottsbro och Masmo. Gömsta äng är sedan 1966 avsatt som naturreservat och omfattar en öppen ängsmark som omges av lundartad skog. Den omgivande skogen karakteriseras av rasbranter och klippstup där trädskiktet domineras av ädellövträd samt en fuktig strandskog där träd som klibbal, alm, hägg och grönpil dominerar. Denna strandskog vetter mot Albysjön i väst.

Torparliv och betande djur

Platsens tidigare historia med torpliv och betande djur har hållit marken öppen. Detta har lämnat efter sig förutsättningar för det gamla jordbrukslandskapets biologiska mångfald att kunna återta sin forna prakt. Området har röjts i omgångar mellan perioder av igenväxning och sedan ett par år tillbaka är ängen föremål för skötsel enligt traditionella metoder. Fagning och slåtter med lie gör det möjligt för en prunkande blomsteräng att frodas. Stora delar av vår ängsflora håller idag på att försvinna eftersom dessa arter är anpassade till de livsbetingelser som mulen, lien och räfsan skapade förr. Till ängsblommorna är i sin tur en mångfald av fjärilar och andra insekter knutna, som själva utgör föda åt de fågelarter som trivs i dessa miljöer.

Följande växter har man funnit på ängen

Lövträd: Klibbal, Vårtbjörk (''Masurbjörk''), Ask, Asp, Apel, Ek, Rönn, Vanlig Oxel, Parklind, Alm. Buskar: Berberis, Hassel, Oxbär, Korall-hagtorn, Rund-hagtorn, Bentry, Hägg, Slån, Vägtorn, Måbär. Örter: (svart) Trolldruva, Nässelklocka, Gullpudra, Glasnäva, Blodnäva, Spenört, Levisticum paludapifolium, (vid gammal husgrund), Ormbär, Gullviva, Vanlig lungört, Sårläka, Backskärvfrö, Rockentrav, Underviol, Kärrviol. Ormbunke: Hällebräken.

Vid tiden för utflykten hade den praktfulla vårfloran blommat slut, men en av utflyktens ledare, Civ.ing. Qvarfort, kompletterade med följande tillägg över där förekommande vårväxter: Desmeknopp, Blåsippa, Vitsippa, Små-nunneört, Sloknunneört, (Vanlig) vårlök, Dvärgvårlök, Vätteros, Svalört. Vid samma tillfälle meddelade ingeniör Qvarfort sin upptäckt av en ny växtlokal för vild murgröna. Det var den 30 april 1933, som han hade upptäckt den i rasbranten vid Gömsta äng.

När deltagarna i utflykten sedan fortsatte till Häggsta fann man där de kanske två sista exemplaren av Backsippa i våra trakter." Blommor och fjärilar trivs på ängen Idag pryds ängen av rikligt med gullvivor. Blåklockor och violer hör till och sandviolen har här sin enda kända växtlokal i Huddinge. Solvända, jungfrulin och prästkrage är några exempel bland ängens arter som gynnas av hävd (djurbetning eller slåtter). Det vindskyddade läget är inbjudande för fjärilar. Tistelfjäril, olika arter blåvingar och storfläckig pärlemorfjäril har setts bland många andra arter på platsen.

Rik växtlighet i branter och fuktiga lundar

På klippbranternas små avsatser trivs kungsmynta och i den fuktigare marken mot de solvärmda klipporna finns den enda växtplatsen för desmeknopp i Huddinge. Försök har gjorts under senare år att finna den omtalade murgrönan från 1933 i rasbranten, utan att hittills ha lyckats. En matta av blåsippor lyser upp i backen om våren och i den skuggiga lunden frodas trolldruva, lungört, ormbär och den säregna blekrosa vätterosen som saknar klorofyll. Smånunneört visar att den skuggiga miljön har bevarats länge. Långsvingel är ett lundgräs av ganska sällsynt slag som kan synas på Gömsta äng.

Strandskogens alar är stora och gamla och bildar tillsammans med bland annat almar, askar, korgvide och grönpil en lummig ridå ned mot sjön, där mängder av solgula svalörtsblommor förgyller marken på våren. Några riktigt gamla grova ekar tronar i branterna bakom ängen, och utgör i sig själva livsmiljö för en rik biologisk mångfald av bland annat insekter, svampar, mossor och lavar. Lunglav och gulpudrad spiklav som växer på ekarna visar på höga naturvärden och lång skoglig kontinuitet.

En fristad även för djurlivet

Har man tur kan man få se den rödlistade hasselsnoken ligga och sola i Gömstareservatet, kopparödla och huggorm lever också där. Grävlingen brukar ordna sig en bostad i håligheter i branterna. Fågellivet är rikt i lundmiljöerna, där många sångare trivs, t.ex. svarthätta, grönsångare och ibland även härmsångare. Gärdsmyg, stenknäck och fyra hackspettsarter - större och mindre hackspett, spillkråka samt gröngöling ses i området.

Dela