Skärbäck, Naturreservat

Skärbäck är ett naturskönt och kuperat område som ligger mellan de tre sjöarna Skärsjön, Humsjön och Grytsjön. Området är kuperat med bergshöjder och bäckdalar. Ett bra sätt att uppleva området är att gå den 1,6 kilometer långa Lillasjöstigen som går genom reservatet.
Skogen domineras av äldre bokskogar men det finns också mindre alkärr och ekskogsområden med hagmarkskaraktär. Reservatet är en del av det riksintressanta området Åkulla bokskogar. Åkulla bokskogar är ett samlingsnamn för ett tiotal snarlika naturreservat som ligger inom ett och samma natursköna område. Området är särskilt intressant för sin långa kontinuitet av bokskog. Studier av gamla kartor över skogens utbredning har tillsammans med pollenanalyser visat att här har det funnits bokskog under mer än tusen år.

Sällsynta arter

Att det funnits skog på platsen under en längre tid har gynnat arter som har en långsam spridning och som är knutna till gamla träd, arter som idag är sällsynta. I Skärbäck kan man hitta flera av dem på bokstammarna, till exempel röd pysslinglav, ädelkronlav, bokvårtlav och lunglav. I skogen finns även de mindre vanliga fåglarna skogsduva och stenknäck. Stenknäcken är en vacker fågel med grov näbb som den använder för att klyva kärnor (stenar) av körsbär. Den äter sedan kärnorna och lämnar själva fruktköttet.

Områdets historia

Av kartor från 1652 framgår att det vid tiden då Halland blev svenskt växte mycket bokskogar inom Åkulla-området. Även på 1800-talet, då stora delar av Halland var avskogat, fanns ädellövskogen kvar på Skärbäck. En av orsakerna kan ha varit att adeln inte sålde Skärbäck förrän 1892, sist av alla gårdar i Sibbarps socken, och att hugga i adelns skogar var omgärdat av restriktioner. Bokskogen var på 1800-talet betydligt glesare med inslag av hagmarkskaraktär, vilket berodde på det omfattande skogsbetet. Granskog förekom inte på fastigheten förrän de första plantorna sattes omkring 1898.