Sjö, Naturvårdsområde

Naturreservatet Sjö är en gammal kulturbygd med tidiga spår från människan. Området har varit skyddat sedan 1988 då Sjö blev ett naturvårdsområde. Naturreservatet ligger bredvid sjön Unnern och här har du möjlighet att skåda flera intressanta fågelarter.
På en kulle i norra delen finns några terrassliknande, mycket små och smala åkertegar. Mellan dessa ligger mossklädda stenhögar, så kallade odlingsrösen, tätt. Rösena vittnar om att marken en gång röjdes på sten för att ge plats åt odling. Resten av reservatet består av bokskog, ekskog och blandskog. Från Sjö har man en av traktens allra vackraste utblickar över Unnen. Unnen är en cirka 25 meter djup så kallad klarvattensjö.

Rikt fågelliv

Landskapet invid sjön Unnen ger förutsättningar för ett rikt fågelliv. Här finns bland annat gröngöling, mindre hackspett, lärkfalk liksom åtskilliga sångfågelarter. Från stranden kan du också med lite tur se arter som fiskgjuse, storlom, häger, fisktärna och småskrake.

Gammal kulturbygd

Trakten kring Unnen är en gammal kulturbygd med tidiga spår efter människan och här har man hittat olika fornlämningar. Det finns till exempel ett röse och en stensättning, gravar avsedda för en eller flera döda. Troligen härstammar de från bronsålder eller tidig järnålder. Men exakt när de första jordbrukarna kom till Sjö vet man inte. De äldsta spåren efter odlingar finns i ett område som nu är bevuxet med gammal bokskog. Här finns mängder av odlingsrösen och rester av gamla åkrar kan skönjas under boklöven.

Odlingarna övergavs

Vid mitten av 1800-talet var dessa odlingar övergivna. Detta vet man eftersom Sjös ägor kartlades i mitten på 1800-talet då laga skifte skulle genomföras. Vid denna tidpunkt hade i stället ett nytt, särpräglat kulturlandskap vuxit fram kring de båda gårdarna i området. Närmast gårdarna fanns inägomarken som bestod av åker och äng. I skogen utanför inägorna gick kreaturen på bete sommartid.

De sista nyodlingarna gjordes i slutet av 1800- eller början av 1900-talet. Under efterkrigstiden har åker och äng till stora delar vuxit igen till lövskog. Vissa delar har dock betats och där har landskapet bevarats öppet till våra dagar.

Blomstrande marker

Sjö består av det område som förr var de gamla inägorna. Växtligheten är därför i hög grad ett resultat av den odling, slåtter och bete som förekom under många generationer. De åkertegar som ännu inte vuxit igen med skog är blomsterrika marker. Här finns bland annat hundloka, smörblomma, johannesört, teveronika och åkervädd. Men någon utpräglad slåtterflora hittar man inte då det är alltför länge sedan slåttern upphörde. Orkidén nattviol växer dock fortfarande här.

Mellan åkrarna växer lövskog med bland annat ek, asp, björk och hassel. På marken finns många örter, till exempel liljekonvalj, vitsippa, harsyra, ekorrbär, skogs- och ängskovall.

Både naturvårdsområde och reservat

Sjö har varit skyddat som naturvårdsområde sedan 1988. År 2012 utvidgades arealen skyddad mark med ytterligare skogsområden. De delar där det växer skog (25 hektar) klassas som naturreservat medan odlingslandskapet fortsätter att vara naturvårdsområde. På kartan i beslutet anges gränserna för det gamla naturvårdsområdet.

Tälta i reservatet men inte i naturvårdsområdet

I den del som klassas som naturreservat (se beslutskarta) är det tillåtet att tälta enligt allemansrätten. I naturvårdsområdet gäller dock förbud mot tältning.