Stiby backe, Naturreservat

Stiby backe är ett av Listerlandets restberg. I naturreservatet finns många stigar att vandra på. Om våren blommar backsippor i torrängarna och blåsippor i avenbokskogen. Bergets topp ligger 70 meter över havet. Härifrån har du en vidsträckt utsikt över Kråkenabben, Listershuvud och Hanö.

Från samhället Hällevik går flera stigar mot toppen genom lövskog med avenbok och bok, samt över torrängar och hällmarker. I hagmarkerna går betesdjur. Det stora antalet naturtyper i område ger ett rikt djur- och växtliv. Reservatet är också geologiskt intressant.

Restberg

Stibyberget har en intressant geologi. Det höjer sig markant över Listerlandets slätter. Berget har en ganska stor platå 60 meter över havet. Berggrunden består av grov ögongranit av Karlshamnstyp. Berget är ett restberg, som fanns redan på kritatiden, för 100 miljoner år sedan. Kritavlagringar från den tidens tropiska hav finns i bergets omgivningar.

Minnen från istiden

Under den senaste istiden fick restbergen sin slutliga utformning genom att bergkärnan slipades till. Större delen av de högst belägna partierna utgörs av plana vidsträckta hällar. I hällarna finns isräfflor som löper i inlandsisens rörelseriktning.

Syd-sydväst om berget finns en så kallad drumlin, en strömlinjeformad bildning, som formats av inlandsisens rörelse. Den sida som var vänd mot isrörelsen (här i norr) kallas stötsida och den blev jämnslipad när isen gled fram över den. På den motsatta sidan, läsidan, samlades lossbrutet moränmaterial. På Stiby backe har morän lagt sig som större block på bägge sidor samt söder om bergskärnan. I reservatet ingår stora delar av restberget, men endast en liten del av drumlinbildningen som är 4 km lång och 1,3 km bred.

När inlandsisen hade smält, började landet höja sig. Då bildades efter hand terrasser på bergets östra sida och strandvallar på dess sydvästra sida, här på mellan 48 och 31 meter över havet.

Från gravplatser till stenbrott

Inte långt från toppen finns gravhögar från bronsåldern, för 3 800 – 2 500 år sedan. I södra delen av reservatet finns en koleragravplats där en del av de 50 offren för 1853 års koleraepidemi på Listerlandet vilar. I reservatet finns också andra kulturhistoriska lämningar som stenbrott, gamla vägsystem, stenmurar i gränser och hägnader och stenfundament efter en kvarn. Utmed reservatets östra gräns går en fägata och gammal färdväg med stenmurar på bägge sidor. Den gamla vägen används numera flitigt som vandringsled.

Rikt växt- och fågelliv

Nordost om Stibybergets topp är jorden näringsrik och här växer en avenbokskog med murgröna slingrande runt flera av stammarna. På våren är floran som rikast med olika sippor, vårlök och violer. Senare på året kommer typiska ädellövskogsväxter som skogsbingel och buskstjärnblomma. I kärren växer skavfräken. Rikligt med hassel finns, under ett krontak av gammal ek och bok samt i betesmark. Även tall förekommer. På torrängarna växer backsippa, backtimjan, gråfibbla och gulmåra. I hagmarkerna kan du få se backsippa, blodrot, solvända, olika klöverarter, ängsnejlika och ängskovall. I lundarna växer desmeknopp, getrams, gullviva, liten nunneört och sloknunneört. Stora delar av området är betesmark.

I reservatet finns ett rikt småfågelliv med trädlärka, näktergal och ett stort antal sångare, bland annat höksångare. I reservatets östra delar finns två nyckelbiotoper. Den ena består av blandädellövskog och alsumpskog på kalkhaltig mark. Den andra har näringsrik avenbokdominerad skog.