Persö

Det som framförallt utmärker Persö är klipphällarna med sina fåror, som kommit till av inlandsisen och vågorna som slagit mot klippan i tusentals år och spolat bort lättvittrad kalksten. Berggrunden här består av just kalksten och det som nu är kvar är urkalksten och skarnmineral.

Växtligheten och naturen är ganska varierande på ön. För att ta sig upp på ön måste man först passera stranden med sina revor av gåsört och vidare över klapperstenen, som vittnar om att strandlinjen tidigare gått här. På ön kan man hitta allt från vit fetknopp och kruskalkmossa till tallar, idegran, rönn, nyponbuskar och kungsmynta, även brudbröd och berskårel. Man kan också få syn på den lilla hotade smalgrynssnäckan, som ska ha överlevt sedan istiden. Fram till början av 1900-talet betade djur på ön men betesmarkerna har vuxit igen och består mest av skog och torräng. Persö är nu fåglarnas ö och har ett landstigningsförbud mellan 1/2 - 15/8.

Som på många ställen i skärgårdsstaden Trosa finns här också kulturlämningar. En gammal skyttevärn som kallas skjutskåre och ett sjöfartsmärke kallat kummel står på ön.