Blå lagunen, nationalparkernas dag 2024 (tillfällig)

Flodkräfta (Astacus astacus)

Flodkräftan är den enda naturligt förekommande sötvattenslevande storkräftan i Sverige och den kan bli upp till 19 cm lång. Inom det planerade nationalparksområdet vet vi att flodkräftan lever och frodas där finns gott om mat och skrymslen. Men tyvärr bedömer man att arten har minskat med 50–80 % i Sverige under de senaste 30 åren och nu är den klassad som akut hotad. Den enskilt största faktorn till tillbakagången och det allra största hotet mot flodkräftan är kräftpesten och förekomsten av signalkräfta.

Gotland är skyddsområde

Gotland har bland de bästa förutsättningarna i Europa att bevara flodkräftan förutsatt att vi alla hjälps åt att hålla kräftpesten, och signalkräftor som ofta är spridare av sjukdomen, borta från våra sjöar och vattendrag. Sedan år 2007 är hela Gotlands län skyddsområde för flodkräfta, det var vid tiden det första skyddsområdet för flodkräfta i Sverige, och i och med att det omfattar hela länet också det största. Skyddsområdet innebär bland annat att det är förbjudet att plantera ut signalkräfta, och man måste sanera sin kanot eller fiskeutrustning från eventuell kräftpest innan användning i Gotländska sjöar och vattendrag.

Gotlands kalkstensindustri

Gotlands berggrund består till stor del av kalksten. Det har gett förutsättningar till omfattande och framgångsrik kalkstensindustri. Närheten till havet har varit viktig för möjligheten till export.

Berättelsen om stenindustrin är en berättelse som sträcker sig långt tillbaka i tiden och det är av betydelse att dess långa tradition verkligen berättas för det har haft och har stor betydelse för många gotlänningars ekonomi. Parallellt behöver berättas om utvecklingen av stenindustrin, från de grunda kalkbrotten och kalkugnarna för husbehov, till byggnadsmaterial till kyrkorna för att så småningom övergå till en exportvara som har omdanat stora delar av naturen i området.

Runt om i den blivande nationalparken ser vi spår av kalkstensindustrin, allt från mindre dagbrott och enklare kalkugnar till större vattenfyllda brott och praktfulla kalkugnar. Men vi ser också hur den omfattande avverkning av träd har påverkat området. Kalkbränning krävde stora mängder ved.

Redan på medeltiden kunde vi bryta och bränna kalk. Det har bland annat gett Gotland sina praktfulla kyrkor och öns alla kalkstenshus. Kalkugnar byggdes, många vid öns nordöstra kust. När kalkpatronerna valde att bygga sina stora gårdar i anslutning till ugnarna uppstod närmast en brukskultur. På några platser växte hela samhällen upp. Exempelvis vid Bläse och Takstens i Lärbro.

Blå lagunen är ett exempel på den mer moderna kalkbrytning som lämnat vattenfyllda brott efter sig. I området vid Ar pågick till mitten av 1990-talet.