Kvarnsjöskogen, Naturreservat

I Kvarnsjöskogen växer lövsumpskog i en brant sluttning mot nordväst. Mellan sumpmarkerna finns fastmark med tallskog där det även finns inslag av bok, asp, björk, gran och idegran. Du hittar inga markerade leder eller stigar i reservatet men det går en grusad bilväg genom reservatet som du kan vandra på.
Skogen i reservatet är ganska igenväxt och det kan vara svårt att ta sig igenom området till fots. Men i norr, nedanför sluttningen, går en mindre bilväg som du kan vandra på. Besökaren som hittar hit kan njuta av att ströva i ett avskilt område och bara höra ljudet av fågelkvitter och vindens sus i träden. Här finns också möjlighet att skåda fågel eller att studera mossor och lavar.

Lövsumpskogen är värdefull

I delar av Kvarnsjöskogen, ovanför sluttningen, är det sumpigt och blött. Det beror på att källvatten tränger upp från marken. Vattnet svämmar över och på vissa platser samlas också vattnet kvar i mark och blir blöt, mjuk och mossig mark. Denna sumpiga och blöta miljö har extra stor betydelse för skogens djur och växter.

I reservatet finns det död ved, både stående och liggande. Många ovanliga skogsarter är beroende av död ved. Veden bryts ner av olika svampar vilket underlättar för insektsarter som nyttjar veden på olika sätt. Insekterna lockar i sin tur till sig fåglar, som söker efter föda i den förmultnande veden.

Ovanliga lavar och mossor

Sumpskogen är en perfekt miljö för mossor och lavar, kryptogamer. Många kryptogamer är krävande arter som endast finns i mycket specifika miljöer. Exempel på ovanliga arter i reservatet är dunmossa, granbräken, kambräken och trubbfjädermossa. De rödlistade arterna kungsfågel och nötkråka har också hittats i reservatet.

Skogens historia

Det växte sannolikt skog här redan under medeltiden. Under 1600-talet började man hugga ner mycket skog i Halland och då förvandlades området till ett mer öppet kulturlandskap med ganska få träd. Enligt en historisk karta från 1800-talet tillhörde reservatet Enslövs bys utmarker. På sommaren släpptes djuren ut på sommarbete i de så kallade utmarkerna. Träden nyttjades även till bränsle och virke. Betesdjur fortsatte att hålla området öppet ända fram till 1900-talet då betet upphörde. När betesdjuren försvann tog skogen sakta över området igen.