Tjuvhultskärret, Naturreservat

Tjuvhultskärret är ett av länets artrikaste slåtterkärr med en fantastisk blomsterprakt om sommaren. Besökare uppmanas vara försiktiga och undvika att trampa på orkidéerna vid promenader i området.
Tjuvhultskärret ingår i en mosaik av skogar och våtmarker på Hallandsåsens platåområde. Vid den senaste istiden rörde sig landisen mot sydväst och förde med sig kalksten från kritavlagringar på Laholmsslätten upp på åsen. När materialet avsattes bildades avlånga höjdområden, så kallade drumliner, vilket det finns flertalet av i området kring Tjuvhultskärret. Den kalkrika marken bidrar till reservatets rika flora och fauna.

Blomstrand färgprakt

Under sommaren blomstrar kärret och här finns såväl hävdgynnade som kalkkrävande arter. Under försommaren blommar de iögonfallande orkidéerna majnycklar och ängsnycklar med sina praktfulla starkt violetta stänglar. Nattviol, grönvit nattviol, korallrot och tvåblad är också orkidéer trots att namnen kanske antyder något annat.

I början av sommaren blommar kärrspiran med sina kandelaberlika blomställningar och i juli ses strätta och kärrsilja med vita små blommor i flock. Vit är också den sirliga slåtterblomman. Hela området är väldigt känsligt för tramp så var lite försiktig med var du sätter fötterna så att du inte kliver på orkidéerna.

Mångfald genom lien

Tjuvhultskärret har en lång tradition av hävd. Fram till 1930-talet slogs och betades området men när skötseln upphörde började kärret sakta växa igen. På 1980-talet återupptogs skötseln och idag är Tjuvhultskärret ett av länets rikaste kärr. Många av de växter som finns här är beroende av hävd i form av bete eller slåtter.

Blivande naturskog

Flera av alarna i sumpskogen står på så kallade socklar. Alsocklar består av rötter som bildar ett nätverk som "bär upp" stammen. Eftersom alsocklar bildas hos äldre träd är de ett tecken på gammal, orörd skog. Sumpskogen har historiskt sett nyttjats av människan, både för slåtter och för bete. Alar blev bränsle eller såldes till toffeltillverkning. Idag har skogen slutit sig och antagit en naturskogskaraktär. I det frodiga fältskiktet växer ormbär, kärrfibbla, ängsfräken och Jungfru Marie nycklar.