Kråkerydsgravfältet

Från tiden kring Kristi födelse och cirka 600 år framåt, alltså under den period som kallas romersk järnålder – folkvandringstid, var det vanligt att gravar markerades med resta stenar eller stenar uppställda i kretsar som kvadrater eller cirklar.

På gravfält från denna tid är kombinationen av stenkretsar, ensamma resta stenar samt några stensättningar vanligt. Stenar som stod i en cirkel blev i folkmun kallade domarringar eftersom man tänkte sig hur tingsmän och domaren satt på var sin sten när de höll ting i äldre tid. Tänker man närmare på saken inser man att det bör ha varit både obekvämt och inte minst kallt att sitta på stenarna under höst- och vinterting. Först under 1900-talets första hälft kunde arkeologer med säkerhet belägga att domarringarna i själva verket var förhistoriska gravar.

De större, synliga stenarna i domarringarna eller de kvadratiska stenkretsarna bands ibland ihop med mindre stenar, men dessa ser man knappast i dag, då de ligger under grässvålen. Den döde var oftast bränd på gravbål och gravgåvorna var få. Det var monumentet i sig som visade den dödes status i livet.

Gravfältet, L1972:5026 i Fornsök eller Kråkerydsgravfältet, är i sin helhet ganska skadat. Smågropar i markytan antyder att ett stort antal stenar forslats bort, kanske föra att användas som byggnadsmaterial. Det finns femton identifierade gravar på gravfältet: elva domarringar, tre resta stenar samt en rund stensättning. Dessutom finns 23 klumpstenar som man inte har kunnat få ihop till gravar, men troligtvis har flera av klumpstenarna i själva verket ingått i stenkretsar.

År 1982 genomförde Skaraborgs museum (Nu Västergötlands museum) i Skara en begränsad arkeologisk undersökning av en av domarringarna. Man hittade förhistorisk keramik i en stensamling centralt i domarringen. Den döde hade kanske fått med sig ett kärl med mat till livet efter detta.

Inom Habo kommun finns ett femtontal förhistoriska gravfält. Den vanligaste gravtypen på gravfälten är domarringar. Dessutom finns många ensamliggande domarringar, stenrader och resta stenar i kommunen vilket visar att århundradena efter Kristi födelse var en dynamisk tid i Haboområdet.