Ottenby, Naturreservat

Fågelskådarnas eldorado

Ottenby är vida berömt som fågelskådarnas besöksmål. Mängder av rastande och häckande arter kan ses här varje år och ofta dyker rariteter upp just här. Vid Ottenby fyrby, längs ner på udden finns en fågelstation som drivs av Sveriges Ornitologiska förening. Här ringmärks årligen tusentals fåglar och det pågår också influensaforskning.

Långe jan

Fyren Långe Jan är ett av Ölands mest kända landmärken. Den byggdes på 1780-talet och är med sina 42 meter Sveriges högsta fyr.

Variationsrik naturmark

Reservatet består av ett antal områden, olika till sin karaktär. Här finns vidsträckta sjömarker, buskmarker med tok och hagtorn och den magnifika Ottenby lund som har kungliga anor från 1700-talet. Det är människans sätt att bruka markerna efter naturens förutsättningar – ända sedan forntiden – som har gjort Ottenby till vad det är. Det stora antalet betesdjur på Schäferiängarna och markerna längs fyrvägen är en nödvändighet för att bibehålla landskapets karaktär och biologiska rikedom. Fågelliv och växter har under århundraden anpassat sig till livsvillkoren i de öppna markerna och skulle försvinna om dessa växer igen.

Schäferiängarna

Schäferiängarnas slåtterdel är en ängsmark. Sedan 1991 har en areal av cirka 55 hektar hävdats genom slåtter och efterbete. Större delen av skötselområdet består av en örtrik frisk, under våren och försommaren fuktig, mark med dominans av blåtåtel, älväxing och fårsvingel. Tidigare var detta en välkänd lokal för kornknarren som trivs i slåtterängens höga gräs på försommaren. Tyvärr är det numer sällan den hörs i sommarnatten. Schäferiängarnas betesdel omfattar hela södra Schäferiängen. Södra Schäferiängen upptas till stor del av en vätvegetation med krypven som den vanligaste arten. Vegetationen här är starkt mosaikartad beroende på små variationer i jordtäckets tjocklek och uttorkningsgrad under sommaren. Här häckar ett stort antal vadare och änder, bland annat den sydliga kärrsnäppan som är ett signum för riktigt välbetade strandängar.

Västra marken och Hingsthagen

Västra marken och Hingsthagens vegetation utgörs av torrbackar med luddlosta, fårsvingel, svartkämpar och rajgräs som några av de dominerande arterna. Fuktigare områden intas av ett älväxingsamhälle, med spridda tokbuskar. Stranden i sydväst, innanför Kapellviken och vidare söderut längs fyrvägen, intas av strandängsvegetation dominerad av krypven och salttåg. Här finns också gott om saltsvackor med bland annat strandkämpar och dvärgsutt. Buskmarkerna är tillhåll för fåglar som törnskata och buskskvätta medan man på den södra delen av fyrvägen kan se häckande småtärna, roskarl och strandskata.

Skogen

Skogsmarken i Ottenby lund var fram till början av 1900-talet björkdominerad. Idag är Ottenby lund en blandlövskog, med björk och ek som de dominerande trädslagen. Av stor betydelse, såväl naturvårdsmässigt som kulturhistoriskt, är inslaget av gamla och grova träd. Ett 25-tal gamla och grova ekar växer här, de äldsta har en stamomkrets på över 400 cm och är drygt 400 år gamla. De hyser ett stort antal lavarter. Cirka 25 rödlistade lavarter hittades vid en inventering 1994. Av dessa kan nämnas den akut hotade Opegrapha lyncea, som i hela landet endast är känd från en enda ek i Ottenby lund.

Sjöarna

Inom skötselområdet finns även ett par viltvatten; Prästtorpssjön och Ljungbackasjön. Fågelkören på försommaren i Lunden är enastående och bland de verkliga essen kan nämnas både sommargylling och mindre flugsnappare. Den lilla Kyrkängen i norra kanten av Norra lunden är den enda av ängarna i Ottenby lund som inte påverkats av gödsling och andra skötselåtgärder. Den har därför stort värde som ett referensområde för hur ängarna i lunden en gång kan ha sett ut. Här finns fortfarande rester av den ursprungliga ängsfloran bevarad med arter som jungfru Marie nycklar och svinrot.

Skogsudden

Den så kallade Skogsudden, som tar vid söder om muren mot Södra lunden, avskildes från Ottenby lund i och med tillkomsten av muren 1694. Området domineras av ek och björk, med al i fukt- och kärrstråken som däms upp av de gamla strandvallssystemen. Även inom detta område förekommer grova ekar och rönnar med rödlistade lavarter. Här har man dessutom goda chanser att stöta på höksångaren. Lundsjön inom skogsuddens sydöstra del skapades i slutet av 1960-talet genom uppgrävning och invallning av ett tidigare kärrområde. Detta viltvatten har fungerat som en magnet på fåglar som sothöna och smådopping som nu häckar i sjön.

Kör väg 136 till Ölands södra udde. Området har två stora parkeringsplatser; Södra och Norra lundparkeringarna, här finns också toaletter. Vid infarten finns också Kungsgårdsparkeringen med information om reservatet

I naturreservatet får du inte:

• Under 1 april - 31 augusti får du inte vara på de områden som är markerad med svart streckad linje på kartan som du kan se längre ner på sidan, eller på plats i reservatet.
• Under 1 april - 15 november får du inte vara på de områden som är markerad med svart punktad linje på kartan som du kan se längre ner på sidan, eller på plats i reservatet.
• Du får inte vara i delar av lunden med varningsskyltar om att jakt pågår.
• Köra motordrivet fordon utanför utpekade vägar eller stigar.
• Parkera på annan plats än iordningställda parkeringsplatser.
• Skada eller ta bort fasta naturföremål eller ytbildningar.
• Skada eller ta bort växande träd, buskar eller växter.
• Plocka blommor.
• Jaga, döda, fånga eller skada vilda däggdjur, fåglar eller deras ungar.
• Ta bort eller skada ägg eller bon.
• Avsiktligt störa djurlivet.
• Ta med hund som inte är kopplad.
• Skada eller ta bort hägnadsanordningar (till exempel staket eller stängsel).
• Tälta eller ställa upp husvagn.
• Göra upp eld.
• Lämna kvar sopor eller skräpa ner.
• Störa miljön med höga ljud som till exempel musik, video eller radio.