Rudalund, Naturreservat

Imponerande trädjättar och en rik flora gör Rudalunds vackra betesmarker till ett populärt utflyktsmål. De äldsta träden är troligen uppemot 500 år gamla! Många ovanliga arter som är beroende av gamla, murkna ädellövträd för sin överlevnad har en fristad i reservatet.

Brukat sedan länge

Det som idag är naturreservat var fram till början av 1800-talet byn Rudas betes- och slåttermarker. Därefter kom markerna att tillhöra Ruda gård och blev med tiden till stor del uppodlade. Området väster om järnvägen kallas allmänt för Rudalund. Här firades den årliga "Rudalundsfesten" under 1900-talet. Då monterades dansbanor upp inne i bland jätteekarna och lunden gästades av kända orkestrar och artister. Två dansbanor finns ännu kvar och minner om festepoken.

Hem för många

Rudalunds betesmarker karakteriseras av ett stort antal jätteträd av ek och lind. De gamla träden är värdar för många hotade och sällsynta organismer. Lavar som skuggorangelav, gul dropplav och lunglav växer på trädens grova, skrovliga bark. På grövre, nyligen döda eller försvagade ekgrenar växer blekticka. Läderbagge, ekoxe och svart guldbagge är vedlevande skalbaggar som är beroende av de gamla träden under hela eller delar av sin livscykel.

Fågellivet

Rudalunds jätteträd är också värdefulla för fågellivet. Mindre hackspett, kattuggla och göktyta häckar i de håligheter som med tiden bildas i gammelträden. Andra ovanliga fåglar i reservatet är spillkråka, törnskata och nötkråka. Nötkråkans favoritmat är hasselnötter och gynnas av att det finns gott om hassel i området.

Blomsterfägring

I reservatets öppna marker finns en fin flora. Där det är torrt växer backsippa, backnejlika, spindelört och mandelblomma. På friskare mark är slåttergubbe, sommarfibbla, grönvit nattviol och gullviva några av blomstren. Inne i de mer slutna lundmiljöerna trivs blåsippa, tandrot och smånunneört.