Allemansrätten

Allemansrätten gör att vi alla har tillgång till naturen, men där ingår såväl rättigheter som skyldigheter. Det innebär att ta ansvar för natur och djurliv och visa hänsyn mot markägare och andra besökare. Du använder dig av allemansrätten när du går en promenad, paddlar kajak eller plockar bär i skogen. Det är vårt gemensamma ansvar att använda denna gamla sedvana med omtanke, därför är det viktigt att ta reda på vilka rättigheter och skyldigheter som ingår.

Plocka blommor, bär, svamp och nötter

Du får plocka blommor, bär och svamp i naturen, men vissa växter är fridlysta och dem får du inte plocka. Särskilda regler gäller i nationalparker och naturreservat. I lagen räknas de växter upp, som är förbjudna att plocka utan markägarens tillstånd. Lagtexten är ålderdomlig och den måste ibland tolkas med sunt förnuft. Mossor och lavar finns inte med i lagtexten, men får antagligen plockas, men inte i stora mängder och inte till försäljning.

Klart är att du inte får hugga ner eller på annat sätt skada växande träd. Buskar nämns inte i lagen, men det är knappast tillåtet att ta exempelvis en enbuske. Det är inte tillåtet att knacka loss sten ur berg eller hugga in sitt namn i berghällar. I lagen finns sten med bland sådant som inte är tillåtet att ta med sig utan markägarens medgivande. Att plocka med sig enstaka mindre stenar kan ändå knappast räknas som brottsligt.

Fridlysning innebär oftast att en växt- eller djurart är helt fredad – du får inte plocka, fånga, döda eller på annat sätt samla in eller skada exemplar av arten. Du får i många fall inte heller ta bort eller skada artens frön, ägg, rom eller bon. Det gäller även om djuret eller växten är på din egen tomt.

En del fridlysta växter får inte plockas alls. I andra fall kan fridlysning av en växt innebära att du får plocka en bukett till dig själv, men att det är förbjudet att gräva upp den med rötterna eller plocka den för försäljning.

I nationalparker och naturreservat och även i fornminnesområden gäller särskilda regler. Det kan vara begränsningar i rätten att plocka bär eller växter, men också stenar och annat. Vad som gäller framgår av anslagstavlor i området. Du kan vända dig till kommunen eller länsstyrelsen för mer information.

Vilt växande bär och svamp tillhör markägaren så länge de står på rot eller sitter på riset. Men markägaren får inte hindra någon från att plocka dem på marker där allemansrätten gäller. Du kan inte åberopa allemansrätten som skäl för att markägaren ska ta särskild hänsyn till bären vid exempelvis skogsskötsel. Naturvårdsverkets bedömning är att plockning av tryffel kräver tillstånd av markägaren. Sådan plockning ingår inte i allemansrätten, eftersom man oftast behöver gräva för att ta upp tryffeln.

Hasselnötter och andra nötter omfattas inte av allemansrätten till skillnad från bär och svamp. De är inte heller fridlysta, men det är förbjudet att plocka ollon och nötter från växande träd (Brottsbalken 12 kap 2 §). Det beror på att dessa produkter var viktiga förr i tiden då grisarna gick i skogen och åt sig feta på just ollon och nötter. Det går naturligtvis att be markägaren om lov.

Cykla

Att cykla i naturen är härligt och enligt allemansrätten får du cykla både i naturen och på enskilda vägar. Men tänk på att inte cykla över tomt, plantering eller mark som lätt kan skadas! Markägare får inte sätta upp skyltar som förbjuder cykling. Det finns inget allmänt förbud att cykla på motionsspår och vandringsleder, men de är anlagda för dem som går eller springer och de har företräde. Var dock uppmärksam på att cykling i bland annat motionsspår kan vara förbjuden på grund av lokala ordningsföreskrifter som kommunen har beslutat om. Anpassa körsätt efter underlaget, undvik mjuka stigar och känsliga marker och tänk på att grovmönstrade däck kan skada. I nationalparker och naturreservat kan särskilda regler gälla för cykling. Det kan vara helt förbjudet eller bara tillåtet på vissa leder.

Om du behöver använda dig av en eldriven rullstol, eller en permobil, eller annat hjälpmedel får du givetvis använda den. Den som behöver till exempel en 4-hjuling för att komma ut, måste ha dispens från terrängkörningslagen. Ansök om dispens hos länsstyrelsen. De behöver en kopia av ett läkarutlåtande för att behandla dispensen, med angivande av de särskilda skäl som åberopas för körningen.

Cyklar med motor går att köra på vägar och cykelbanor, men inte på stigar eller fritt i terrängen, där går det däremot bra att åka med vanlig cykel.

Elda

Det är viktigt att välja en plats för elden där det inte är risk att den sprider sig eller skadar mark och vegetation. Grus eller sandig mark är lämpligt underlag. Mossa, torvmark eller jordig skogsmark är mindre bra. Där finns inte bara risk för att elden lätt kan sprida sig. Den kan också ligga och pyra nere i marken för att senare flamma upp. Elda inte direkt på - eller alldeles intill – berghällar eller större stenblock! De spricker sönder och får sår som aldrig läker. Du får ta nedfallna kottar och löst liggande pinnar och grenar på marken som ved till elden. Men det är inte tillåtet att hugga eller såga ner träd eller buskar, eller att ta ris, grenar eller näver från levande träd. Det är heller inte tillåtet att använda vindfällen som ved. Om det är risk för brand i skog och mark kan eldningsförbud införas. Då är all öppen eld förbjuden, även eldning i iordninggjorda eldstäder. Information om brandrisk eller eldningsförbud kan du få på kommunens och länsstyrelsens webbplats eller hos räddningstjänst.

I nationalparker och naturreservat gäller vanligen särskilda regler för eldning. Det kan vara helt förbjudet, eller bara tillåtet på vissa iordningställda eldplatser.

Tälta

Att tälta med ett par, tre tält under något enstaka dygn ingår i allemansrätten. Om ni däremot tältar i stora grupper med många tält behöver du be markägaren om lov. Då är risken för markskador och sanitära olägenheter större. Välj att slå upp tältet på tålig mark och inte i använd betesmark, jordbruk eller plantering. Tältplatsen får inte ligga nära boningshus. De flesta kommuner har bestämmelser om camping i de lokala ordningsföreskrifterna. Det kan handla om förbud att tälta i parker, idrottsområden eller liknande. Det kan också finnas förbud mot att tälta i friluftsområden. Du tar själv reda på vad som gäller hos kommunen eller polisen. I nationalparker och naturreservat gäller särskilda regler, i allmänhet är det inte tillåtet att tälta annat än på särskilt angivna platser. Det kan också vara tältförbud i hela området. Anslagstavlor i området visar vad som gäller. Du kan också få mer information från kommunen eller länsstyrelsen.

Vandra och åka skidor

De som bor nära naturen har rätt att kunna känna sig ostörda i sitt hem. Därför får du inte gå eller åka skidor inom någons hemfridszon eller över någons tomt, det vill säga i det privata området närmast bostadshuset. Det är risken att störa som avgör hur nära du kan passera ett hus. Åkrar är på vissa platser mycket viktiga ur allemansrättslig synvinkel. Det kanske inte finns så många andra marker i området, det är ändå alltid förbjudet att ta sig fram över åkrar under den tid på året när det finns risk för att grödan kan skadas.

Bad, båt och is

Allemansrätten gäller både på land och på vatten. Du får bada vid stränder, åka båt nästan överallt och förtöja och övernatta något dygn i båten. Kraven på hänsyn mot omgivningen är desamma som på land, inte störa – inte förstöra! Du får gå i land, ankra och tillfälligt förtöja vid strand som inte tillhör tomt, eller som är skyddat för fågelliv eller annat. Tomt är det område närmast ett hus där de som bor ska kunna känna sig ostörda. Det är risken att störa som avgör hur nära ett hus du kan uppehålla dig. Det finns ingen regel för hur länge du får ligga för ankar på samma plats. Man brukar tillämpa samma princip som för tältning - något enstaka dygn. Det som avgör är risken att störa markägare eller boende. Om du har tänkt att ligga för ankar eller förtöjd längre tid vid någon annans strand behöver du fråga markägaren om lov.