Finn-Stenbittjärnsbäcken, Naturreservat

Naturreservatet vid Finn-Stenbittjärnsbäcken omfattar en 700 meter lång bäckravin samt en bergssluttning norr om bäcken. Bäckravinen klarade sig undan den stora skogbrand som drabbade området år 1889.

- artrik bäckravin

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att för framtiden bevara skogsområdet och låta det utvecklas fritt. Undantag gäller den kolbotten som finns längst ner i sydost i ravinen och som skall hållas fri från träd och buskar. Initiativet till reservatsbildningen togs av markägaren själv som utan ersättning för framtiden ville undanta denna del av sin fastighet från skogsbruk.

Brandrefugie

Ravinen är en så kallad brandrefugie, alltså en del som klarade sig från en skogsbrand. Skogen består av gammal granskog med inslag av lövträd. På omkullfallna träd i ravinen har mer ovanliga vedsvampar som rosenticka och ullticka påträffats. Här finns även de vanligare arterna granticka och klibbticka. Skogen draperas av garnlav med apothecier (fruktkroppar) vilket är typiskt för en gammal granskog. I nordvästra hörnet närmast Finn-Stenbittjärnen finns en mindre myr samt sumpskog där bävern dämt upp bäcken.

Nordsjöbrännan

Skogen på bergsluttningen norr om bäcken är en gammal lövbränna som brann 1889. I folkmun kalls den för "Nordsjöbränna". Skogen domineras av asp samt av tallar som överlevde branden. Många har tydliga brandljud det vill säga övervallade brandskador. På de grova asparna förekommer arter som aspgelélav, skinnlav och småfläckig brosklav. Lövbrännor är rika miljöer även för fågelarter, till exempel hackspettar och sångare.