Storön, Naturreservat

Ett av Världsarvet Höga Kustens mest intressanta geologiska bildningar är utan tvekan den branta och mäktiga Storön. Här kan du studera varierande bergsformationer från flera olika perioder i jordens historia och se hur is och havets vågor påverkar dem. Stigar leder dig runt på ön och det finns en stuga att övernatta i.

- dramatisk klippö med spännande geologi

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att skydda området på grund av sin betydelse för kännedom om landets natur. Ön har stort naturvetenskapligt värde, särskilt de geologiska formationerna. Ön är också ett intressant och naturskönt strövområde.

Klapperfält och branta stup

Du behöver inte vara geologiskt intresserad för att fascineras av Storöns märkliga formationer. Den karga yttersidans stora klapperfält och sydspetsens branta fantasieggande klippstup är verkligen sevärda. Resterna av det forna fiskeläget vid Gammhamnen, gistvallarnas torrängsflora, Hamnhålet och gammelskogen öster om Insjön visar olika sidor av öns historia och natur.

Vid Storöns sydspets finner du en dramatisk berggrund med cirka 40 meter höga, brant stupande, terasserade klippor av diabas som är en mörk stenart som bildats av magma som stelnat ovanför jordskorpan och sandsten. De har formats av årmiljonernas vittring och bildar fascinerande abstrakta formationer och skulpturer även kallade reliefer. I solspel och skuggor träder Storögubben och andra väsen fram bland klipporna. Liknande bildningar finns även vid Halsen och Halsudden, om än i blygsammare format.

Örtrik skog och karga hällmarker

Öns inre delar består av granskog med enstaka små myrar och lövskogsbårder. I vissa sänkor är vegetationen örtrik med blåsippa, trollduva, tibast, olvon, myskmåra och skogstry som de mest krävande arterna. Stora ytor på öns utsida består av karga hällmarker och glest tallbevuxna bergssidor. Här finns också trädlösa klapperfält och kala strandklippor. Karaktärsväxter på steniga och klippiga stränder är strandärt, strandtrav, strandglim och fjällnejlika.

Ängsarter vid fiskelägen

Växtligheten vid de forna fiskelägena vid Gammhamnen och Nyhamn är speciell. Den är präglad av tåliga, kortvuxna och ofta vackert blommande torrängsväxter som backnejlika, gulmåra, backtimjan, bockrot och kattfot.

Storöns historia

Insjön var förr i tiden en havsvik och en utmärkt hamn. Av gamla dokument vet vi att bönderna i Nora socken fiskade vid Storön under medeltidens slut, men säkerligen även långt tidigare. Mellan åren 1546 och 1587 tillhörde Storön kronan, och då kunde även andra fiska här mot att de betalade skatt till kronan. Därefter köptes ön genom så kallad bördsrätt av Nora allmoge. Både gävlefiskare och härnösandsbor gjorde flera försök att få del i fisket, men år 1671 garanterades allmogen i Nora sin lagliga rätt av kungen.

Av beskrivningen till skattläggning år 1707 framgår att hamninloppet började bli tämligen grunt, "intet djupare än en lastad skötbåt kan gå där in och ut av hamnen. Uppgrundningen av hamninloppet blev allt svårare genom landhöjningen och de stenmassor som vanligtvis pressades in i det så kallade Hamnhålet av skruvisen. Årligen samlades alla fiskarna för att hjälpas åt att rensa Hamnhålet så att kanalen skulle bli användbar.

Någon gång under 1870-talet fick man ge upp kampen mot landhöjningen och fiskeläget flyttades till Nyhamnen. Vissa hus flyttades, andra byggdes nya. Drygt 30 år senare brann elva av husen ner. Något nytt fiskeläge byggdes inte upp igen och idag finns endast två hus kvar vid Nyhamnen.