Jan-Olars fäbod

År 1731 omnämns en fäbod med namnet Risåhlsbro, men det är sannolikt samma fäbod som senare kallas Jan-Olars fäbodar. Namnet Jan-Olars härstammar troligen från en av grundläggarna eller också från den släkt som anlade och nyttjade fäbodarna. Delägarna år 1731 kom från Moje och Gröntuv.

Vid storskiftet 1811-1817 hade Jan-Olars 33 delägare, varav 18 från Moje, 14 från Gröntuv och en från Grånäs.

År 1933 användes fyra av de nio stugorna. Sex småbrukare, varav tre från Moje, två från Gröntuv och en från Gärde, hade tillsammans 19 kor och fem kvigor på sommarbete vid fäbodarna.

Norr om den öppna fäbodtäkten låg ett litet ställe, Nolmoren, med bara en stuga. Anna Lindgren, Moje, var fäbodkulla vid Nolmoren fram till 1953. Stugan flyttades senare till Bastberget.

På 1940-talet var fäboddriften som livligast i Jan-Olars. Då hade tio hushåll mellan 40 och 50 kor i sommarbete vid fäbodarna.

Hamp-mor, Bing Anna Matsdotter (1880-1958), var Jan-Olars sista fäbodkulla. Fäbodbruket upphörde 1952.

I en kulturhistorisk miljöanalys har Jan-Olars beskrivits som ett område med stort kulturhistoriskt och miljömässigt värde.