Skallskog

Här kan man sommartid uppleva röklukt från pannmurar och messmörskok. Kor som råmar och lägger lödor på stigen, med andra ord få en liten aning om hur det var i det gamla bondesamhällets fäbodar. För i Skallskog finns Leksands enda levade fäbod - om man med levande menar att korna går löst på skogen och mjölken tas om hand och omvandlas till produkter som smör, ost och messmör.

Här har människor bott och vistats sedan mycket länge och Skallskog finns omnämnt i skrift redan från 1539. Det är svårt att föreställa sig att det varit skola och butik i Skallskog för bara 100 år sedan. Vidare att det i det lite längre bort belägna Brändskog var "by med majstång" när Karl Erik Forslund kom förbi på 1920-talet - idag är det inga byggnader kvar och skogen växer hög på forna åkrar och ängar.

I Skallskog finns flera bibehållna fäbodgårdar men större delen av öppna marken har växt igen. Stigen som leder upp på Skallberget går fram i granskogen men stora stenrösen och åkerhak avslöjar tidigare markanvädning. Det är gamla igenplanterade, terasserade åkrar. Här kan man fantisera om hur fint det var på den tiden åkrarna brukades och vyn över nejden var stor. Informationsskyltar berättar om gårdar och företeelser runt om i Skallskog. Kommer du på besök sommartid så tänk på att visa hänsyn till människor och djur.