Osbecks bokskogar, Naturreservat

Osbecks bokskogar gör sig kanske allra bäst om våren när solljuset silar ner genom bokarnas ljusgröna lövverk. Men reservatet är värt ett besök under alla årstider och här finns det flera markerade vandringsslingor att välja mellan. I skogen hittar du både sällsynta mossor och olika fornlämningar.
Osbecks bokskogar ligger på Hallandsåsens nordsluttning strax intill samhället Hasslöv i Laholms kommun. Här verkade blomsterkungen Linnés lärjunge Pehr Osbeck som präst under andra halvan av 1700-talet. Han hade den storslagna ambitionen att lära sig så mycket som möjligt om teologi, naturalhistoria och medicin.

Tack vare att Osbeck flitigt skrev ner allehanda upptäckter och iakttagelser vet vi idag mycket om hur naturen och bygden kring Hasslöv såg ut under denna tid. Från sitt hem i Hasslövs prästgård kunde Osbeck blicka ut över Hallandsåsens sluttning och den omgivande slättbygden. Han såg ett landskap mycket olikt dagens. Ängarna och åkrarna nere på slätten var betydligt mer trädrika med hassel, björk och knotiga gammelekar. Åsens bokskogar var ljusare och präglade av tamboskapens bete. En chans att jämföra Osbecks observationer med dagens förhållanden ges om du går den så kallade Osbecksrundan, en informativ tur från bronsåldersgraven Lugnarohögen öster om Hasslöv upp på åsen till Brantekälla och tillbaka.

Stigar och faciliteter

Naturreservatet har många vandringsleder av olika längd. Det går att kombinera stigarna för att få en längre promenad. Vid en del finns mindre informationsskyltar som berättar om områdets natur och historia. Leden mellan den centrala parkeringen och den östra grillplatsen är lämplig för personer med rullstol, rullator eller barnvagn. Leden är hårdgjord men på några platser är lutningen större än rekommendationerna för TG-leder, dock är dessa lutningar ganska korta. Dessa slingor finns:

• Blå slingan - 4 km, i reservatets västra delar
• Vita slingan - 1 km, mitt i reservatet
• Röda slingan - 2 km, en omväxlande och utmanade slinga (de första 500 meterna är tillgänglighetsanpassade)
• Gula slingan - 2,5 km, i reservatets östra delar
• Osbecksrundan - 2,5 km, börjar vid Lugnarohögen
• Grön slinga - 3 km, medelsvår med några branta backar (ny slinga som inte finns med i foldern)

Mer om slingorna i foldern (som PDF) Länk till annan webbplats.

Vid den östra grillplatsen finns bänkbord som är anpassade att komma intill med rullstol. Grillplats finns en bit från den centrala parkeringen. Vid denna grillplats har du även fin utsikt. Toalett finns vid den centrala parkeringen. Det är tillåtet att tälta något dygn i reservatet i enlighet med allemansrätten.

Ädellövskogar med gamla anor

I området har det vuxit ädellövskog i cirka 10 000 år. De träd som står här nu började växa strax efter att Osbeck gick ur tiden, i början av 1800-talet. Markerna är vattenrika med porlande skogsbäckar, källsprång och sumpskogar av klibbal och ask. Tack vare moränens höga kalkhalt har bäckarna motstått försurningen. Här finns ett omfattande djurliv med bland annat dagsländor, bäcksländor och öring. På översköljda stenar och vid källor med framsipprande grundvatten växer sällsynta mossor som rutlungmossa och dunmossa. Markens höga kalkhalt har också bidragit till att det finns fler arter av landsnäckor här än någon annanstans i Halland. På lövträdens stammar kan man till exempel se spolsnäckor som sitter och betar på alger och lavar.

Naturvärdena kommer att öka i takt med att de gamla lövträden blir äldre (de äldsta bokarna i området är nu omkring 200 år gamla) och mängden död ved i skogen ökar. En lång rad arter av insekter, svampar, lavar och mossor är helt beroende av att döda träd lämnas kvar ute i markerna.

Älvkvarnar och fossila åkrar

En vanlig syn när man strövar i skogen är högar med stenar. Dessa kallas för odlingsrösen och berättar att det förr i tiden legat små åkrar vid platsen. När forntidens bonde skulle röja upp en åkeryta tog han bort stenarna som låg i vägen för odlingen och lade dessa i rösen. På åsens nordsluttning finns tusentals odlingsrösen, men detta är inte de enda fornlämningarna i skogen.

Här finns också många hålvägar, urholkade stigar som har bildats när människor och djur under åratal har stretat upp för åsens backar. Följer man vägen en bit och blundar är det nästan som att man hör knirret från alla kärror som rullat här. I reservatet kan man också hitta stenblock prydda med små gropar. De kallas för skålgropsstenar och är Hallands vanligaste form av hällristning. Man tror att groparna har haft en funktion vid forntidens fruktbarhetsriter och offerceremonier. Förr kallade man stenarna för älvkvarnar eftersom de i folktron ansågs vara platser dit älvorna kom för att mala säd.

Lassahusstenen - block med hällristningar

Viker du av från Blå slingan och följer blåvit markering kommer du till Lassahusstenen, ett stort kluvet flyttblock full med hällristningar. Det är mest skålgropar, som är Hallands vanligaste typ av hällristning men här finns även fotsulor, rännor och en skeppsavbildning (som det bara förekommer ett fåtal av i Halland). 2018 hittade vi även ett nytt ristningsfynd på stenen som inte varit känt sedan tidigare. Det nya ristningsfyndet är en mycket grund skeppsristning, som har hittats bredvid den redan kända skeppsristningen.

Öde by med ett levande kulturlandskap

Uppe på åsen, i den sydvästra delen av området, ligger den numera öde byn Allgustorp, nämnd första gången i en jordebok från 1569. Husgrunder och vårdträd minner om de människor som tidigare bott här. 1729 bestod byn av två gårdar med två familjer i vardera och här bodde då 13 vuxna och ett okänt antal barn. Bönderna var frälsebönder under adelsmannen major Carl Lilliehöök som ägde flera gårdar i södra Halland. 1921 fanns bara en gård med två arrendebönder kvar i byn. 20 år senare tvingades även den sista brukaren, Severin Jönsson att flytta och Allgustorp blev en öde by. Kring byn finns talrika kulturlämningar i form av bland annat äldre åkrar och fägator som visar hur markerna tidigare nyttjats. Landskapet är öppet och präglat av äldre hagmarksekar och stora hasselbuketter och betas av nötkreatur.

Amiralen blev betagen

Naturen i reservatet fascinerar besökarna och har så gjort genom århundradena. Det framgår inte minst av följande rader från ett brev som generalamiralen, konstfilosofen och senare även Hasslövsbon Carl August Ehrensvärd (1745-1800) skrev till hustrun år 1787: "Det är det vackraste i världen att komma utför Halland-såsen, man sir under sina fötter ifrån de vackraste bokskogar, rika fält, floder och havet, samt tre små städer" (Båstad, Laholm och Halmstad).

Folder och ljudspår

Nedan kan du ladda ner ljudspåren som hör till vippskyltarna på Osbecksrundan. Filerna är i mp3-format. Du kan antingen ladda ner ljudspåren en och en eller samtliga filer på en gång, då packade i en zip-fil. Högerklicka på en fil och välj "spara mål som".

Ljudspår 1 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 2 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 3 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 4 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 5 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 6 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 7 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 8 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 9 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 10 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 11 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 12 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 13 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 14 Öppnas i nytt fönster.

Ljudspår 15 Öppnas i nytt fönster.

Zip-fil (17,6 MB) Zip, 17.7 MB, öppnas i nytt fönster.