Gullaboås, Naturreservat

Skogen i Gullaboås har stått orörd i flera decennier. Här finns grova träd, högstubbar och fallna stammar. För arter som inte trivs i brukad skog är reservatet en fristad.

Från skogsbruk till vildmark

I naturreservatet kan du uppleva en skog som sköter sig själv. Här dör träden av ålderdom. Eller naturliga processer så som insektsangrepp. Karakteristiskt för naturskog är också blandningen av trädslag. I reservatet är gran vanligast men här finns också tall, asp, björk, bok, sälg och al.

Signalarter

Rörsvepemossa, blåmossa, vedtrappmossa och långfliksmossa är exempel på signalarter som hittats i reservatet. De är arter typiska för skog med höga naturvärden. Ytterligare ett exempel är gammelgranlaven. Den växer på gamla granstammar i marker där det funnits skog sedan lång tid tillbaka.

Spår i markerna

I reservatets västra del finns lämningar efter ett par slaggvarpar. Varparna är nio respektive fyra meter i diameter och övervuxna av gräs och mossa. En slaggvarp var en hög med restprodukter man fick vid järnframställning. Järnet framställdes i blästerugnar. Kanske är den halvmeterhöga övertorvade, mossklädda stensamlingen i anslutning till varparna resterna efter en gammal ugn? Vid järntillverkningen användes sannolikt myrmalm, som man troligen hämtade från den närliggande, före detta våtmarken.