Smedjevik, Naturreservat

Naturreservatet utgörs av Stensjön med kringliggande varierade skogsmarker och stora öppna kärr med höga botaniska värden.

Stensjön och skogen runt omkring

Stensjön är en förhållandevis grund sjö som hyser bland annat abborre, gädda, mört och sutare men också regnbåge som har planterats in. Skogsmarken inom reservatet är av skiftande karaktär - från äldre magra och torra tallskogar till rikare lövskogar på fuktiga marker. Vissa delar av skogen har inte brukats på länge och har karaktär av naturskog. I de huvudsakligen talldominerade barrskogarna finns gammal, grov tall med inslag av lövträd som ek, asp och björk. Vissa av de riktigt grova ekarna har särskilt höga naturvärden. Mycket av naturvärdena i Smedjevik är också knutet till död ved i olika former och nedbrytningsstadier.

Fågeleldorado, häftiga fjärilar och sköna mossor

Fågellivet i skogsmarken är rikt. Några arter man kan stöta på är järpe, orre, tjäder, mindre hackspett, trana och pärluggla. Vid Stensjön kan också storlom och fiskgjuse synas. Ur floran märks bland annat intressanta arter såsom vedtrappmossa, blomskägglav och brödmärgsticka. Många insekter trivs i de gamla träden, till exempel brun vedborre, rysk högstjärt och rödhalsad svartbagge. Söder om Stensjön finner du två stora öppna kärrkomplex. I dessa våtmarksområden förekommer de ovanliga orkidéerna mossnycklar och sumpnycklar, fjärilsarter som försummad stävmal, rosenryggat ordensfly, och svartfläckig glanssmygare. På några av maderna finns en riklig förekomst av de annars västliga arterna klockljung och myrlilja.

Slåtter i äldre tider

De fuktiga och bördiga slåttermarkerna runt Stensjön delades av många byar. Tillgången på stora arealer slåttermark var nödvändigt för att klara vinterhållningen av djuren. Ännu på 1940-talet brukades några tidigare fuktiga områden som åker inom reservatets västra del. När odlingen i dessa marker upphörde blev de åter fuktiga och har därefter till viss del nyttjats för bete.

Det finns rikligt med slaggvarpar (högar med restprodukter från järnframställning) inom reservatet som vittnar om äldre tiders järnframställning. Ur sjön och dess angränsande myrmarker har järnhaltigt bottenslam tagits upp och bearbetats. Namnet Smedjevik har antagligen sitt ursprung just i en omfattande järnhantering på platsen.