Talldungen, Naturreservat

I det här reservatet skyddas en gammal, värdefull tallskog. Några av de tallar som växer här spirade för över 200 år sedan. Skogen växer uppe på en grusås, som bildades under den senaste istiden.

Tåligt träd

Tallen är kanske Sveriges tuffaste träd – den klarar sig nästan överallt. På de magraste av jordar och blåsigaste av öar. Bäst växer den om det är varmt och torrt. Då blir tallen en ståtlig ”fura”, högrest och rakstammad – som här i Talldungen.

Gamla tallar

Reservatets tallar är i genomsnitt omkring 200 år gamla, de äldsta nästan 250 år. Så här gamla tallar ser man inte ofta nu för tiden, eftersom tallar normalt avverkas när de är runt 100 år. Det är också mycket ovanligt att gammal skog blir kvar alldeles intill ett samhälle, som vid Misterhult.

Myller av liv

Många av tallens invånare är mycket små och kan vara svåra att upptäcka. Det handlar om myror, skalbaggar och larver som lever under barken eller inne i stammarna. Om du tittar närmare på trädens bark och rötter kan du se hål och gångar som småkrypen gnagt. Småkrypen blir till mat åt skogens fåglar. Större hål i tallarna är spår efter större hackspett, som letat efter myror och andra småkryp.

Verk från istiden

Reservatet är en del av Misterhultsåsen, som bildades under den senaste inlandsisen. När isen smälte transporterades sten, grus och sand av stora isälvar som forsade fram under isen. Vid isens kant minskade vattnets hastighet och materialet som isälvarna fört med sig sjönk till botten och bildade långsträckta ryggar – åsar.

Nyttjad sedan länge

Det är ingen tillfällighet att vägen genom Misterhults samhälle går på åsen. Åsar är torra och bra att vandra på och har i alla tider använts som vägar. De har också fått tjäna som begravningsplats. I reservatet finns till exempel ett litet gravfält med tre stensättningar och ett par resta stenar.