Ställbergsmossen, Naturreservat

Naturreservatet Ställbergsmossen består av öppna mossar, kärroch myrstråk omväxlande med gammelskog, där både tjäder ochtretåig hackspett häckar. I de orörda skogarna trivs också sällsynta lavar. På den starkt sluttande Ställbergsmossen har spännande formationer av så kallade strängar och flarkar utvecklats.

Strängar och flarkar

Reservatets myrmarker består till stor del av olika sorters kärr, med inslag av högre mosspartier. Mossarna får vatten och näring enbart från nederbörd och är därför mycket näringsfattiga, medan kärren har kontakt med markvatten och är mer näringsrika. Väldigt fina exempel på så kallade strängflarkkärr finns i södra delen av Ställbergsmossen. Uppe på strängarna består vegetationen av olika vitmossor och starrarter. Nere i de blötare flarkarna växer vattenklöver, vitag och ängsull som kräver lite näringsrikare förhållanden. I de näringsrika blåtåtelkärren växer dvärglummer
och orkidén ängsnycklar.

Arter som trivs i gammelskog

Skogarna i området är gamla och ganska opåverkade av skogsbruk. Flera tallar är över 200 år. Här finns också många gamla tallstubbar med tydliga spår av skogsbrand. Ibland finns spår av flera bränder på samma stubbe. Skogens ålder och orördhet gör att många arter knutna till barrnaturskog trivs i området. Mest intressant är kanske ringlav, en sällsynt hänglav som kräver gammal skog med hög luftfuktighet. Även bland områdets fåglar finns flera arter som trivs i gammelskog, däribland tjäder och tretåig hackspett. Ute på myrarna häckar trana.

Brand som naturvårdsskötsel

Förr var skogsbränder en vanlig företeelse i våra skogar, här och var i reservatet hittar du spår på gamla tallar efter äldre skogsbränder. Brand är en nödvändighet för ett stort antal växter och djur, som genom årtusenden har anpassat sig till den livsmiljö som branden för med sig. För att gynna och bevara områdets brandgynnade arter genomför Länsstyrelsen kontrollerade naturvårdsbränningar i naturreservatet. Under åren 2015-2019 ingick området i ett projekt med naturvårdsbränning i fokus, Life Taiga.

Spår efter kolning och gamla vägar

Skogen och myrarna brukades förr på ett annat sätt än idag. I området finns rester av både hölador, kolarkojor och kolbottnar. Kolet användes i järntillverkningen, som också satt spår i form av flera gruvhål i området. Vid reservatsgränsen i norr låg på sin tid ”Ställbergets jerngrufva”. Den som letar noga kan också finna spår av gamla färdvägar. Spåren utgörs främst av så kallade kavelbroar som lagts ut för att kunna ta sig över blöta partier. Kavelbroarna är numer överväxta av ett tjockt lager mossa.

Upplev mossen på vintern

Våtmarker, mossar och kärr är vanligen svåra att ta sig fram på under de varmare årstiderna, inte minst de som saknar stigar. Men med hjälp av snö, is och tjäle blir de om vintern desto lättare att utforska. När snön lagt sig är våra mossar perfekta för en skidtur, där du kan njuta av lugnet och de öppna myrvidderna. Saknas snön är faktiskt snöskor annars vara ett bra redskap att ta sig fram över gungflymarkerna. Håll utkik uppe i skyn, kanske skymtar du en eller annan rovfågel.