Indalsälvens delta, Naturreservat

Kustdeltat vid Indalsälvens mynning är ett av Sveriges största deltaområden. I reservatet finns härliga sandstränder, rastplatser och intressant alskog. Här trivs växter som är beroende av översvämningar och många fågelarter rastar i området.

- Sveriges yngsta kustdelta

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är i första hand att bevara de geologiska bildningarna. Det är även att bevara en värdefull rast- och häckningsplats för fågellivet samt i möjligaste mån bevara en naturlig utveckling av vegetationen, präglad av deltabildning, landhöjning och hav. Syftet är även att underlätta allmänhetens friluftsliv på Smackgrundet.

Del av reservatet är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet.

Broar leder ut till stranden

Via tre broar kommer man ut till den kilometerlånga sandstranden. Den är ett populärt utflyktsmål varma sommardagar. Stigen ut är anpassad så att det går bra att komma fram både med barnvagn och rullstol. En rastplats finns iordningställd på sydvästra delen av Smackgrundet. Härifrån utgår en tre kilometer lång stigrunda via Laxgrundet upp till norra delen av reservatet och tillbaka till bron. Vill du bada utan kläder ska du söka dig till den östra delen där det är naturistbad.

Vegetation anpassad till olika vattennivåer

I Indalsälvens delta sker det en ständig förändring av vattenståndet vilket är bra för vissa arter. På sandrevlarna och holmarna finns täta snår av vide och pors upp mot alskogen. På stränderna finns fackelblomster och kranssvalting och i rännorna olika vattenväxter.

Typiskt för deltat är klådris, käringtand, mandelpil och knutarv på de stränder som ibland dränks av högvatten. Den sällsynta ävjepilörten finns vissa år i ganska stor förekomst. Inom reservatet har även den ovanliga ormbunken höstlåsbräken påträffats.

Populär rastplats för fåglar

Några karaktärsfåglar under häckningstid är silvertärna, sävsparv, rosenfink och ett flertal sångare. Lövskogen i deltat är intressant med en mängd sångare under försommaren. Här trivs också hackspettar som den mindre hackspetten som behöver större sammanhängande strandalskogar.

Vår och höst rastar många flyttfåglar här. Främst änder, doppingar, vadare, tärnor och småfåglar. Även vitkindad gås förekommer.

Deltats historia

Indalsälvens delta uppges vara det yngsta stora kustdeltat i landet. Det byggs upp av över 60 meter djup sand och det förändras ständigt. Genom landhöjning och omflyttning av sand ökar deltat i storlek utåt. Mindre kanaler grundas upp eftersom strömhastigheten är lägre där. Småöar växer ihop till större och de stora fårorna ökar i bredd och djup.

Alldeles i slutet av 1800-talet började de första öarna synas över vattenytan. Det var Smackgrundet och Laxgrundet, som nu är klädda med äldre skog. Från 1940-talet och framåt började resten av reservatet att formas, och den äldre delen består idag av alskogsklädda öar i ett nät av kanaler och rännor. Deltat åldras, vilket är helt naturligt och det har påverkats genom åren av olika ingrepp av människan.

Vild-Hussens projekt ledde till katastrof

1796 anställdes en man som hette Magnus Huss ”Vildhussen” som chef för ett projekt. Syftet var att sänka vattennivån i Ragundasjön i Jämtland och samtidigt leda om vattnet genom en kanal för att skapa en flottningsbar timmerväg.

Projektet hade pågått i tre år när katastrofen var ett faktum. Vattenmängden denna vår var ovanligt stor och natten till den 6:e juni 1796, brast en fördämning vid åsen där man hade grävt för kanalen. Ragundasjön blev till en gigantisk flodvåg som mynnande ut vid kusten i Sundsvall (nuvarande Midlanda). Resultatet blev att deltat växte kraftigt och ändrade utseende.

Muddring och flottning av timmer

100 år senare muddrades Sörån för att skapa en farled. 1917 flyttade timmersorteringen till Älgstrand och kanalerna muddrades uppströms för att underlätta flottningen av timmer. 1950 började Bergeforsens kraftverk att byggas. Då upphörde tillförseln av sand från Indalsälven till deltat och nu sker bara omlagringar inom deltat samt viss tillförsel av sediment från Ljustorpsån. 1969 slutade man helt att flotta timmer i älven och sorteringsverket lades ned.