Sönnasjöbergen, Naturreservat

Det stora skogsreservatet sträcker sig från Viggesjöns sydvästra del upp till toppen av berget på 415 meters höjd över havet. Orkar du ta dig upp på berget får du njuta av den vackra utsikten över Viggebygden.

- lövbränna med utsikt

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara biologisk mångfald och värdefulla naturmiljöer. Närmare bestämt en varierad naturskogsmiljö med mycket med döda, stående och liggande träd. Här finns både lövrik barrskog uppkommen efter brand och grandominerad skog med höga naturvärden. Syftet är även att hålla området tillgängligt.

Sönnansjöbergen är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet.

Branden 1888 skapade lövrik skog

Skogen i reservatet är uppväxt efter en skogsbrand år 1888, samma år som Sundsvall brann. Lövträd som björk och asp är vanliga i området, som populärt kallas "lövbrännan". Om du följer stigen upp mot toppen kan du se spår från denna brand. Stubbar och döda träd med kol på utsidan var döda redan vid branden 1888.

Av den skog som fanns innan branden är det idag bara kvar enstaka spridda gammeltallar och små områden som klarade sig undan branden. I södra delen av reservatet rinner en mindre skogsbäck, Kämpatjärnsbäcken. Längs denna är vegetationen lite frodigare med ormbär, älgört och tolta.

En mångfald av lavar

Naturvärdena i Sönnasjöbergens naturreservat är uppmärksammade sedan länge. Detta har medfört att det gjorts flera inventeringar. 1989 hittades knappt 120 olika arter av lavar. Delvis är lavfloran påverkad av den öppna skogen i lövbrännan. Stora delar av området är kuperat i ost- och nordsluttning, vilket gör att området generellt sett är gynnsamt för fuktighetskrävande arter.

Några exempel på lavar som växer på asp är dvärgtufs, aspgelélav, korallblylav, småflikig brosklav och lunglav. Lunglav växer även på sälg och då ofta tillsammans men luddlav, stuplav och bårdlav. I de mer grandominerade partierna har den sällsynta arten långskägg påträffats. Andra ovanligare lavar i området är grynig filtlav, skuggblåslav och gytterlav.

Doftticka och taggsvamp

Storsvampfloran är inventerad av Sundsvalls Mykologiska Sällskap under åren 1989 - 90 då området besöktes vid sju tillfällen. Totalt noterades knappt 150 olika arter, av dessa är ett flertal av arterna vanliga och typiska nordsvenska svampar. Ett antal är sällsynta eller mindre kända och många är knutna till äldre lövträd och döda lövträd. Ett exempel är den väldoftande dofttickan som växer på gamla sälgar. På döda liggande stammar (lågor) av lövträd finns koralltaggsvamp och vedtrattskivling. Den stora rariteten funnen i området är slät taggsvamp.

Andra arter i reservatet

Kärlväxterna är inte systematiskt inventerade. Många arter är dock noterade till exempel trolldruva, tibast, nattviol och den vackra skogsfrun. Många intressanta och hotade skalbaggar knutna till löv är påträffade i Sunnansjöbergen. Även fåglar som är knutna till lövträd trivs i området, bland annat mindre flugsnappare, grönsångare, stjärtmes och mindre hackspett.

Närliggande reservat

På andra sidan av Viggesjön ligger ängsmarksreservatet Högänge: