Storberget, Naturreservat

Från Storbergets topp på 430 meter över havet är utsikten milsvid. Här finns en raststuga från brandbevakningens tid. Skogen på berget är naturskogsartad med bland annat den sällsynta laven långskägg.

- gammelskog på utsiktsberg

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara biologisk mångfald och en värdefull naturmiljö. Närmare bestämt en naturskogsartad granskogsmiljö med förekomst av den rödlistade laven långskägg.

Äldre barrskog med lövinslag

Större delen av reservatet består av granskog. På nordsidan domineras skogen av äldre granar och här råder en fuktig miljö. Mer bergbundna delar domineras av tall och i den bitvis mycket branta sydsluttningen är det ett stort inslag av lövträd, framförallt asp. Tack vare det ganska otillgängliga läget är skogen relativt orörd. Men man kan se rester av gamla stubbar här och var.

Inte minst i tallbestånden påträffas kolad ved som vittnar om att området har brunnit upprepade gånger. Många äldre tallar har dock överlevt bränderna och finns fortfarande kvar.

Naturskogsarter

På Storberget förekommer ett antal skyddsvärda svamparter som trivs i gammelskogar. Av vedtickor har bland annat blackticka, doftskinn, fläckporing, lappticka, granticka, gränsticka, ullticka, laxgröppa och urskogsticka hittats.

I skogen hittar du också vedtrappmossa som uteslutande växer på murken ved i grannaturskogar. Den finns vanligtvis på ovansidan av grova lågor och den gynnas av hög luftfuktighet.

Långskägglav

Den verkliga rariteten i Storbergets naturreservat är laven långskägg som hittades här redan 1927. Långskägget finns framförallt på bergets nordostsluttning, några hundra meter från toppen. Arten finns sällsynt i äldre granskogar som undkommit brand. Oftast växer den på höga höjder där luftfuktigheten är hög.

En annan lav som finns i samma miljö är violettgrå tagellav. Den ovanliga skrovellaven finns på grövre sälgar i skogen.

Brandbevakning och Lars-Månskammaren

Toppen ligger 430 meters nivån och består av hällmark där avverkning skedde under 1950-talet. Om vädret är det rätta kan du skymta stadsbergen i Sundsvall. Tidigare fanns här ett brandbevakningstorn som uppfördes kring mitten av 1900-talet. Tornet revs för cirka 15 år sedan och idag återstår endast fundamenten, samt den tillhörande stugan.

Om du följer stigen från byn Västansjö mot Storbergets topp kan du efter ungefär 500-600 meter göra en avstickare till en blockgrotta som bildas av ett stort stenblock som lutar mot en bergvägg. Den kallas i folkmun Lars-Månskammaren efter den enstöring och stortjuv som en gång sägs ha hållit till här.

Fakta om långskägg

Långskäggslaven känns igen på sin långa bål som liknar julgransglitter och hänger på grangrenarna som en girlang. Den är oftast 0,5-1 meter lång.

Laven klarar inte uttorkning, brand eller modernt skogsbruk och den förökas enbart vegetativt det vill säga genom att delar av lavbålen lossnar och genom vinden kan spridas över till närliggande träd och fästa fast där.

Långskägg är starkt tillbakaträngd i Europa och nuvarande utbredning finns i huvudsak i södra Norge och mellersta Sverige. I Sverige breder den ut sig på ett smalt band från Värmland upp till mellersta Norrland, med störst utbredning i Ångermanland och Medelpad. Omkring 90 procent av den svenska förekomsten av arten finns i vårt län, varav en stor del i Kramfors kommun.