Svartnäsudden, Naturreservat

Svartnäsudden är en av länets finaste naturskogar, vilket framförallt gäller det 20 hektar stora kärnområdet. Här får du uppleva riktig vildmarkskänsla med gamla grova träd och mycket med död ved. 

- naturskog med gammeltallar

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att i första hand bevara den urskogsartade skogen och låta den utvecklas helt fritt samt att i andra hand i begränsad omfattning underlätta för allmänheten att besöka området.

Reservatet är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet.

Brandrefugie

Svartnäsudden klarade sig undan den stora skogsbrand som drabbade omgivningarna år 1888. Faktum är att skogen troligen inte brunnit på närmare 300 år. Det är en ovanligt lång tid utan brand.

Skogen är en så kallad brandrefugie och här kan arter som inte överlever brand finnas kvar. En sådan art är den sällsynta långskägglaven som växer på några träd i området. En annan är skalbaggen större barkplattbagge som lever på gamla omkullblåsta granar.

Många vedsvampar

I skogens dunkel hittar man dessutom en rad olika vedsvampar. Bland annat lappticka, rynkskinn och rosenticka vilka indikerar att Svartnäsudden är en biologiskt värdefull skog.

Stigrundan

Den uppmärkta stigslingan är cirka 2,5 kilometer lång och går till större delen i skogen utanför naturreservatet. Men de 600 meter som stigen löper inom reservatet passerar i kanten på "kärnområdet" där du får se stora gammeltallar och vackra torrakor. Resten av reservatet får du utforska på egen hand.

Risken att gå helt vilse är liten, då du förr eller senare kommer fram till Stor-Degersjöns strand. Stigen fortsätter ut på Renudden som är en trevlig fikaplats. Längre österut, inom reservatet, finns Stubbhällan som också är en fin udde.

Fakta om större barkplattbagge

Den starkt hotade insekten större barkplattbagge är knuten till grova granlågor i gamla fuktiga granskogar. Den är idag klassad som starkt hotad och endast ett fåtal platser bedöms idag hysa livskraftiga populationer.

Det kan tyckas märkligt att en sådan art påträffas i ett till stora delar tydligt brandpräglat område. Men det illustrerar väl hur den naturliga branden en gång har verkat. Fuktigare partier brann i mindre omfattning och fläckvis inte alls.

I de fläckar granskog som undgick brandens kraftigare verkningar, exempelvis längs myrar och vattendrag, fanns levnadsbetingelser för arter som större barkplattbagge kvar även efter branden.