Vällingsjö urskog, Naturreservat

Vällingsjö urskog är ett variationsrikt naturskogsområde genombruten av myrar, tjärnar, bäckar och hällmarker. Stigar leder runt i det stora reservatet och fina utsiktspunkter och rastplatser finns.

- varierad naturskog lämplig för vandring

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet att bevara biologisk mångfald och värdefulla naturmiljöer. Det är ett naturskogsområde med både brandpräglad talldominerad skog och grandominerad skog och tillhörande våtmarker och vatten. Skogarna har, och håller på att bilda, mycket med döda stående och liggande träd.

Området är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet.

Tidigt naturskydd

Gammelskogen i Vällingsjö uppmärksammades redan på 30-talet då Graningeverken avsatte 30 hektar av området som ett bolagsreservat. 1993 avsattes ett större område på 229 hektar till naturreservat och 2016 utvidgades reservatet i söder.

Berg med gammal tallskog och utsikt

Reservatet omfattar större delen av Spångsjöberget och Vällingsjökullen samt ett skogsområde sydost om Vällingtjärnen. Området är mycket kuperat och ligger på 250-465 meter över havet. Spångsjöbergets östra sida utgörs av en mäktig bergvägg och här finns majestätiska tallar med nästan cylindriska stammar och grova kronor. På toppen av berget växer gles hällmarkstallskog där äldre tallar bär spår av tidigare skogsbränder. Härifrån är utsikten magnifik över Graningesjön och ända bort mot Helgum.

Granskog med gammeltallar

Längst i väster finns mest äldre granskog där granarna är mycket olikåldriga. De äldsta granarna är över 200 år gamla. Här finns gott om torrakor, det vill säga stående döda träd och lågor, det vill säga omkullfallna träd. Spritt i skogen finns enstaka grova tallar som är över 300 år gamla. Även efter Gluggdalsbäcken nedre del är skogen riktigt grov och har gott om lågor.

Skogen i reservatets östra och södra delar är yngre och mera kulturpåverkad genom avverkning. Här är löv- och tallinslaget större och här finns en hel del gammal grov asp och björk. Här finns spår av tre till fyra skogsbränder.

Många vedsvamparter

I den västra delen och efter Gluggdalsbäcken förekommer en rik vedsvampsflora på de grova omkullfallna granstammarna. Vill du se några av dessa svampar skall du leta på undersidan av lågorna. Då kan du finna arter som lappticka, rosenticka, gränsticka, ullticka och rynkskinn. Andra noterade arter som finns på lågor i reservatet är kötticka, tickmussling, granticka och vedticka.

Även tallticka, som lever på gammal tall, finns i reservatet. På enstaka granar har den sällsynta långskägglaven påträffats.

Naturskogens fåglar

Fågellivet i Vällingsjö urskog är typiskt förr naturskogar. Här finns till exempel tjäder, tretåig hackspett, spillkråka, lavskrika, bivråk och rödstjärt.

Fakta om lavskrika

Lavskrikan är en liten kråkfågel med gråbrun yviga fjäderdräkt och roströd färg på vingar, stjärt och övergumpen. Den är betydligt mindre än sin släkting nötskrikan men något större än en björktrast. Lavskrikan är en stannfågel som trivs bäst i äldre granskog. Den blir sällsyntare när arealen gammelskog minskar.

I norra Sverige har lavskrikan kallats "koxik", vilket kommer från samiskan. Den är känd för att vara mycket orädd, och söker sig ofta till människor i skogen på jakt efter mat. "Då vi höll på hôgg ven va kôkksiken däri våra matsäkka" som någon berättade när han varit och huggit ved. Lavskrikan avslöjar ofta sin närvaro genom sina jamande läten.

Bränning kan behövas

Skogen ska i huvudsak utvecklas fritt men för att bibehålla brandprägeln och gynna dess naturvärden ska naturvårdsbränningar kunna genomföras i de talldominerade delarna av reservatet.

Gamla kulturspår

Reservatet ligger i ett område som är rikt på fornlämningar, främst boplatser och fångstgropar. Dalgången öster om reservatet har avlagringar efter en gammal isälv. Sedimentjordar, främst sand, och rullstensåsar vid vattendrag, har alltid varit intressanta miljöer för människor att vistas, verka och bo i.

Boplatserna är många och finns på båda sidor om vattendragen. Den äldsta bosättningen som är daterad i närområdet är över 7 000 år gammal. En fångstgrop nära denna boplats har daterats till att vara cirka 6 000 år gammal. Det är den äldsta daterade fångstgropen i Västernorrlands län.

Flera fångstgropar finns i direkt anslutning till reservatets östra gräns, bland annat strax innanför stigen in i reservatet. På en udde nere vid Bastusjön finns en känd boplats, förmodligen från stenåldern. Vid Vällingsjötjärnen har hittats en så kallad stockbåt som tillverkats av en urholkad trädstam.

Närliggande naturreservat

I norr ligger Horntjärnberget och Bjursjöberget-Hålldammberget. I öster på andra sidan Bastusjön ligger Bastusjöklippen.