Mulatorp, Naturreservat

Mulatorp är en gammal ensamgård i Blekinges skogsbygder, vid gränsen mot Skåne. Här finns hävdade ängs- och hagmarker, omgivna av ek- och bokskogar samt naturskogsartade gran- och tallskogar. Artrikedomen är mycket stor.
Gården brukades på traditionellt vis fram till 1980-talet och har fortfarande en ålderdomlig karaktär. Från gården leder en välbevarad fägata österut. Där leddes förr djuren till betet på utmarkerna. Mangårdsbyggnaden och tillhörande uthus ingår inte i naturreservatet. Tänk på att visa hänsyn till de boende på gården vid besök i naturreservatet.

Många hamlade träd

Intill gården finns ett mindre område som hävdas genom traditionell lövängsslåtter, medan större delen av de öppna och trädbärande gräsmarkerna i övrigt beteshävdas. På de gamla inägomarkerna finns också en stor mängd hamlade träd, främst ask, men även lind och lönn. Hamling gav lövfoder, som förr var ett viktigt komplement till hö vintertid. Hamlade träd blir oftast betydligt äldre än träd som inte hamlas och på de gamla, grova stammarna trivs en mängd mossor och lavar. I söder och sydost gränsar de öppna och trädbärande gräsmarkerna till bok- och ekskogar.

På inägomarkerna och i de angränsande ädellövskogarna kan du hitta arter som almlav, havstulpanlav, lunglav, bokvårtlav, blomskägglav, rostfläck, klippfrullania, fällmossa, guldlockmossa, jättekamskivling, räfflad nagelskivling, sommarfibbla, gullviva, svinrot, sankt Pers nycklar och fjärilarna ängsmetallvinge och mindre bastardsvärmare.

Gammal bondeskog

Mulatorps utmarker domineras av naturskogsartade gran- och tallskogar, som skötts på traditionellt sätt genom blädning (plockhuggning). Fram till mitten av 1900-talet bedrevs även skogsbete på utmarkerna. Från gården leddes kreaturen via fägatan ut i de kringliggande skogsmarkerna. Markerna är kuperade och mot Mulasjön i sydväst finns brantpartier. I nordost gränsar området mot Hejsjön. Har du tur kan du träffa på tjäder i skogarna.

Lämningar efter olika verksamheter

I naturreservatet finns många strukturer från äldre tiders brukande, som stenmurar, odlingsrösen och husgrunder. Det finns också lämningar från andra verksamheter som kompletterade jordbruket, så som en kolbotten med rester efter en kolmila, en kolarkoja, tjärdalar och en linbasta. Linbastan användes för att torka lin till linberedning.

Nere vid Grytån kan du även finna resterna efter en vattendriven kvarn och såg. En pestbegravningsplats från år 1710 ligger i en liten lund strax söder om gården. Den vittnar om den tidens farsot, pesten.