Lintalund, Naturreservat

Vid gården Lintalund finns en bit av vårt gamla kulturlandskap kvar. Insprängt i den odlade granskogen ligger reservatet med sina åkrar och ängar. Här får du som besökare en inblick i hur äldre tiders kulturlandskap såg ut.
Landskapet runt den odlade marken bestod förr av ljunghedar och enbuskmarker som användes som betesmark. Man stängslade helt enkelt ute djuren från de värdefulla odlingarna och lät dem beta de magra och nästan oanvändbara utmarkerna. Idag låter vi betesdjuren hålla de gamla åkrarna öppna. Utan betesdjur växer landskapet igen och vi riskerar att vissa arter försvinner.

Gott om odlingsrösen

På de gamla åkrarna finns det många odlingsrösen. Med hjälp av spett, spade och handkraft har sten under lång tid brutits ur åkermarkerna. Tänk vilket slitgöra det måste ha varit att plocka upp all denna sten och lägga i hög. Inte konstigt att man i början av 1900-talet övergav åkerbruket och istället började använda marken som äng.

Närmast huset sköter man ängen på traditionellt vis med vårstädning och lieslåtter senare på sommaren. Den artrika torrängen tillhör en av de sista ännu hävdade lövängarna i länet. I lövängen finns även en del hamlade träd. Dessa träd skördades på sina lövfyllda grenar under sensommaren för att sparas och bli vinterfoder åt djuren.

Växter och djur

I ängen kan du hitta slåttergubbe, jungfrulin, darrgräs men även orkidén Jungfru Marie nycklar. I de skuggigare delarna växer det liljekonvalj och ängskovall. Gröngöling, entita, dubbeltrast, större hackspett och stjärtmes är några av de fåglar du kan få se eller höra.

Förr fanns det två gårdar

I Lintalund låg det tidigare två gårdar bredvid varandra. Den ena såldes 1916 och flyttades till Rydöbruk. På 70-talet flyttade de sista brukarna Svea och David Jakobsson från gården Lintalund. De testamenterade hela gården med mark och inventarier till Torups hembygdsförening som nu sköter gården.