Härvesta ekhage, Naturreservat

Naturreservatet Härvesta ekhage ligger i ett av Sveriges vackraste ek- och drumlinlandskap. I tusentals år har det funnits ekar på drumlinerna. Ekarna är livsviktiga boplatser för många insekter och småkryp. Området fyller en viktig funktion då ekarna bevaras för att på sikt attrahera insekter och djur, som nu lever i Ekåsens naturreservat.

Det böljande drumlinlandskapet

Härvesta ekhage ligger i ett av landet finaste drumlinlandskap. Drumlinerna är uppbyggda av morän, som förts hit av inlandsisen. De ligger utsträckta i i nord-sydlig riktning. På drumlinerna har det funnits ekar sedan 8 000 år tillbaka och dessa är viktiga boplatser för många småkryp.

Lång kulturhistoria

Härvesta ligger i en del av länet där det tidigt bodde människor. De stenyxor som hittats i trakten visar att människor fanns här redan under stenåldern (8000-1800 före Kristi födelse). I närområdet finns dessutom flera gravfält som berättar att människor varit bosatta i området åtminstone sedan järnåldern (ca 500 före Kristi födelse–1050 efter Kristi födelse). Reservatet består av gammal ängs- och betesmark, som vid mitten av 1800-talet kallades Södra hagen. I området finns gamla hägnadsrester och ett timrat uthus som i dag ger skydd åt betesdjuren.

Växter och djur

I de öppnare och ljusare delarna av reservatet växer bockrot, liten och stor blåklocka, revfibbla, svartkämpar gråfibbla, ängsvädd och gökärt. Ekarnas bark är en livsviktig miljö för en rad olika lavarter, som får bättre livsbetingelser ju äldre ekarna blir. Många fåglar trivs i den varierade hagmarksmiljön och fågelsången under vår och försommar brukar vara ett uppskattat inslag i besökarens naturupplevelse. Nötväcka, svarthätta och bofink är viktiga sångare i fågelkören. I området finns också en svacka mellan drumlinerna med en mindre vattensamling, där man funnit den större vattensalamandern.

Värdefullt eklandskap

Det gamla ekarna i området gör att det finns många insekter och djur här. Djuren trivs bäst när ekarna passerat en ålder av 200 år och fram till deras död vid cirka 500 års ålder. Ekarna i reservatet är än så länge för unga för att småkrypen ska trivas här. Det måste dock alltid finnas ekar av olika åldrar som successivt växer och blir gamla, annars skulle kontinuiteten brytas och djurlivet dö ut. I de äldre ekarna bildas stamhåligheter som är fyllda av löst material från löv, insektsgnag, fågelbon, döda djur mm. Denna mulm är en livsmiljö för ett stort antal sällsynta djur, vilka i nuläget närmast förekommer strax söder om området i Ekåsens naturreservat. Därifrån kan de lätt sprida sig till Härvesta ekhage.

Kungens ekar

Kungen ville vara säker på att det fanns tillräckligt med ekvirke för att kunna bygga båtar. Därför skyddades ekarna i Sverige under 1500-talet. Bara kungens män fick hugga ner ekar och under långa tider höggs nästan inga ekar ner på böndernas mark. Många ekar blev därför stora och fick vida kronor, särskilt i öppna, ljusa slåtterängar och hagar. Sedan skyddet släpptes under 1800-talet har många av dessa stora ekar huggits ned. Det är därför viktigt att vi är rädda om de ekar som finns kvar.

Tillgänglighet

Härvesta ekhage hör till nivå 1 i Länsstyrelsens nivåläggning av länets naturreservat, vilket innebär att reservatet saknar friluftslivsanläggningar.