Lampahöjd, Naturreservat

Naturreservatet Lampahöjd bjuder på dramatisk terräng med sluttningar och stup. Uppe på höjderna står en gles, senvuxen tallskog med inslag av kala hällmarker, där utsikten över det omgivande landskapet är milsvid.ess

Skog med lång kontinuitet

Det lite kärva och bitvis otillgängliga landskapet är en av orsakerna till reservatets höga naturvärden. Mycket av skogen växer i branter och har varit svår att komma åt. Sedan hästen försvann ur skogsbruket i början av 1900-talet har skogen fått stå helt orörd, men man kan fortfarande se spår av gamla körvägar, kolbottnar och mossbelupna avverknings­stubbar i de mer lättåtkomliga delarna av skogen.

Doftskinn och kandelabersvamp

Tillgången på multnande granved är god och i branterna ligger döda granar nästan i högar. Flera ovanliga, vedlevande svampar har påträffats i reservatet, däribland ullticka, gränsticka och doftskinn. Med lite tur kan man också hitta den vackra och sällsynta kandelaber­svampen som bara växer på riktigt grova, förmultnade stammar av asp. På levande aspar finns en artrik lavflora med rariteter som lunglav, skrovellav och korallblylav.

Berguv i branten

Berguven lockas av de branta stupen och häckar regelbundet i Lampahöjd. Även pärluggla förekommer. Den häckar gärna i spillkråkans gamla bohål, som ofta hackas ut i en grov asp. En verkligt sällsynt fågel i reservatet är den tretåiga hackspetten, som kräver gammal skog med mycket död ved. Till vildmarkens arter hör också lodjuret, som observeras regelbundet.

Tillgänglighet

Lampahöjd hör till nivå 1 i Länsstyrelsens nivåläggning av länets naturreservat, vilket innebär att reservatet har vildmarksprägel och saknar friluftslivsanläggningar.