Almrundan - Gamla eken

Ekar kan bli flera hundra år gamla, till och med över tusen år. Den här eken är kanske inte tusen år men flera hundra år lär den åtminstone vara och det är inte illa det. Det är nog ingen som har undersökt exakt hur gammalt trädet är. Gamla träd, oavsett art, är nästan alltid förknippade med höga naturvärden. Under den enorma tidsperiod som en ek har växt har den utvecklats och förändrats. Den har fått grov bark med stora sprickor vilket skapar en mängd olika förhållanden, så kallade mikroklimat. Om man kollar noga på barken så ser man att den är översållad av en massa olika lavar. Vissa av lavarna är mycket vanliga och kan finnas på nästan vilka träd som helst, som blemlav, bitterlav och gällav, medan andra är riktiga specialister, som gul dropplav och ekspik. De senare arterna förekommer nästan endast på gamla och grova ekar som har kommit till en punkt där förhållandena på ekens bark passar just dessa arter.

Men det är inte bara ekens bark som förändras. När trädet får skador, som att grenar dör, så kan olika svampar kolonisera den döda veden. Svampen kan växa in i trädet och påbörja nedbrytning även av den döda veden som finns inuti trädet. Trädet är endast levande i de yttersta delarna runt trädets stam medan veden inuti är död, även om mycket av trädets vattentransport sker där. Att en svamp börjar bryta ned veden inuti trädet är oftast inget problem för trädet utan frigör istället näringsämnen som trädet återigen kan ta upp och fortsätta växa utav. En slags återvinning helt enkelt. Den nedbrytande veden lockar även till sig andra gäster. Veden är för hård för de flesta djur att äta utav på egen hand men med hjälp av att en svamp gör den mjukare kommer andra invånare. Allt eftersom veden bryts ned av svampar och smådjur bildas något som kallas för mulm. Mulmen består av fragment av ved, spillning från smådjur och andra rester. I större håligheter kan det också finnas rester från fågelbon eller spillning från fladdermöss som gärna bosätter sig i ihåliga träd. Många av dessa arter som dras till nedbruten ved är vanliga men det finns också ovanliga arter. En av dessa ovanliga arter är igelkottstaggsvamp vars enda förekomst i Östergötland är i Åtvidaberg, på en ek, ungefär en halv kilometer härifrån. I de ihåliga ekarna vid Klockarängen och på flera andra platser runtom i Åtvidaberg finns fynd av den stora skalbaggen läderbagge som är helt beroende av ihåliga träd, framförallt av ek.

När nedbrytningen av veden gått riktigt långt, som med detta träd, så är det endast en tunn ring kvar av trädet. Veden, som ger trädet stadga och kan liknas vid ett skelett, har förbrukats och trädet börjar nu bli skört. För att ändå kunna bevara den stora mångfald som är knuten till gamla och grova träd behöver dessa tas om hand med extra omsorg. Framförallt under det senaste seklet har en stor mängd av gamla och grova träd försvunnit i och med industrialiseringen av brukandet av vårt landskap. Det gör att de kvarvarande gamla träden blir extra viktiga att bevara för att de speciella arter som är knutna till dem ska finnas kvar.

I tätbebyggda områden blir det ofta nödvändigt att beskära gamla träd för att undvika att de rasar samman. Grävningar av ledningar och asfaltering av vägar påverkar träden negativt då deras rotsystem ofta tar skada. Men med rätt omsorg och rätt hänsyn kan träden klara sig vidare och förgylla vårt samhälle. Det här trädet har beskurits för att minska belastningen på dess grenar. Genom att försiktigt, och på rätt sätt, minska ned kronan så minskar även tyngden trädet behöver bära. Då minskar risken för att grenar blir så pass tunga att de bryts av, vilket kan få ett så här gammalt och skört träd att totalt kollapsa.

Text för yngre läsare

Ekar kan bli mer än tusen år gamla. Tänk vad mycket de har varit med om. Hur gammal tror du att den här eken är? Det är det nog ingen som riktigt vet. Den här eken växte här redan när kanalen byggdes och säkerligen minst hundra år före det. Om du tittar noga på trädets bark så upptäcker du att det finns olika färger på den. Det är olika lavar du ser som växer på trädets bark. På gamla träd som det här kan riktigt ovanliga lavar finnas. De har spännande namn som gulpudrad spiklav, gul dropplav eller ekspik. Det här trädet är också ihåligt och det finns som ett brunt pulver inuti. Det här pulvret kallas för mulm och består mest av småbitar av ved och bajs från smådjur. Även rester, som exempelvis ben från skalbaggar, finns också i mulmen. Massor av olika djur lever i mulmen. Den bildas med hjälp av svampar som äter av trädets ved. Du kanske till och med ser en svamp på trädets stam eller på någon gren? Svampar som växer på träd kallas för tickor.