Almrundan - Natura 2000

Ekkullen här invid ingår i nätverket Natura 2000. Natura 2000 är ett nätverk som finns i hela EU och består av över 26 000 skyddade områden. De täcker 18 procent av EU:s landyta och 6 procent av EU:s marina territorium. Dessa områden, på land och i vatten, har ett starkt lagstadgat skydd. Inne i Åtvidaberg har vi två olika Natura 2000-områden, Åtvidabergs tätort och Adelsnäs. Precis utanför ligger även Åtvidsnäs (som även är naturreservat) och Bertilsbo. Samtliga omfattar värdefulla ekmiljöer men i Bertilsbo finns även områden med höga naturvärden knutna till triviallövträd (asp, al och björk med flera). Nordväst om Åtvidaberg finns även det lilla området Malmviksängen som också hyser höga naturvärden knutna till ek. Som du förstår är naturvärden knutna till ek mycket höga i Åtvidaberg och dess omnejd. Åtvidaberg ingår i ett eklandskap som sträcker sig hela vägen till Linköping. Det är ett av Europas största sammanhängande eklandskap och omfattar nästan 5 000 hektar. Som tidigare nämnt har Natura 2000-områden ett mycket starkt lagstadgat skydd, i vissa fall till och med bättre än ett naturreservat då inte ens åtgärder som utförs utanför ett Natura 2000-område får leda till skadlig påverkan på de naturvärden som området är avsett att skydda.

Ett Natura 2000-område har utpekade arter och/eller naturtyper. I Natura 2000-områdena Åtvidabergs tätort och Adelsnäs är arterna ekoxe och läderbagge utpekade då båda dessa är starkt förknippade med eklandskapet och förekommer inom dessa områden. I Adelsnäs är även naturtyperna trädklädd betesmark och nordlig ädellövskog utpekade.

Ekoxen är Sveriges största skalbagge där hanen har mycket karaktäristiska käkar som den vid parningstiden använder för att brottas med andra hanar. Kampen sker ofta uppe i träd, gärna på lövträd som har någon skada där det kommer fram sav. Saven lockar nämligen till sig honor så hanarna vaktar dessa platser och försöker hålla andra hanar borta. Ekoxen lever den mesta av sitt liv som larv. I cirka fem år lever den i marken där den äter av döda stubbar och grova rötter, främst från ek men även andra lövträd kan gå bra. De kan också leva i sågspånen på sågbackar eller av grova grenar som ligger på marken. Till slut har de ätit sig så stora så det är dags för förpuppning. Kläcks gör de i mitten av juni. Hanarna har sedan en intensiv period framför sig där parning ska till innan de dör efter cirka två till tre veckor. Honorna lever däremot betydligt längre och kan ofta påträffas till och med augusti.

Läderbaggen är en starkt specialiserad art. Den lever endast inuti gamla och ihåliga träd, i Sverige nästan uteslutande i ekar. Det är den nedbrytande veden som lockar till sig läderbaggen där larverna gnager i sig av veden och lämnar stora mängder spillning efter sig. Spillningen, tillsammans med fragment av ved, fragment från insekter med mera bildar det lösa material som kallas för mulm. Larvutvecklingen tar mellan tre till fyra år innan det är dags för förpuppning. De kläcks i början av juli då hanarna börjar skicka ut det feromon som gett arten dess namn. Doften av feromonet påminner nämligen om läder eller aprikos och lockar till sig både honor och hanar. Skalbaggarna kan påträffas fram till september.

Text för yngre läsare

Det finns flera olika sätt att skydda vår natur på. Ett sätt är att peka ut ett särskilt område som man vet är viktig för naturen. Det har man gjort här, så kallade Natura 2000-områden. Här vill man skydda de gamla och grova ekarna som finns i områdena du ser på kartan. Även unga ekar behövs så att de kan ta över när de gamla till slut dör. Natura 2000-områden finns i hela EU men det kan vara olika anledningar till varför man vill skydda området. Här vill man särskilt skydda skalbaggarna ekoxe och läderbagge som båda måste ha gamla miljöer med ek för att överleva.