Fräkensjömyrarna, Naturreservat

Här kan man vandra i dagar genom ett landskap helt dominerat av den vilda naturens ljud och former. På våren ropar ljungpipare, trana och smålom över myrarna, medan slaguggla kan höras på natten.
Det stora myrkomplexet Fräkensjömyrarna breder ut sig över nära 30 kvadratkilometer på gränsen mellan Värmland och Dalarna. Sedan 2001 är nästan två tredjedelar av denna yta skyddad som naturreservat.

Reservatet bildades för att bevara ett naturområde med dess värdefulla myrkomplex, skogsvegetation, hydrologi, biologiska mångfald och områdets vildmarkskaraktär. Området ingår i EU:s nätverk av värdefull natur, Natura 2000.

Naturvårdsbränningar

Tallskogarna i Fräkensjömyrarna bär spår av äldre skogsbränder. Många växter och djur trivs i den glesa, solvarma tallskogen efter en skogsbrand, och för några av dem är skogsbrand till och med ett måste för att de ska överleva. Vi gör naturvårdsbränningar som en del av skötseln av detta naturreservat.

Varning – aktuell naturvårdsbränning

Inom kort kommer länsstyrelsen att genomföra ytterligare en naturvårdsbränning i Fräkensjöarnas naturreservat. Bränningsområdet är markerat på kartan nedan. Tid för bränningen beror på vädret och bestäms med kort varsel. Det måste vara torrt i markerna för att kunna göra en säker bränning. Besök inte området under bränningen!

• Bränning sker normalt under en dag. Därefter bevakas området tills elden är helt släckt. Det tar ibland mer än en vecka.
• Bränningsarbetet sker under ett kontrollerat förlopp. Det är växtligheten på marken som brinner och inte träden. Bränningsledaren har kontakt med räddningstjänsten.
• Vistas du i området kan du känna av brandrök. Rökutvecklingen blir kraftig, men röken stiger vanligen uppåt. Röken kan lägga sig i marknivå kväll och natt efter bränningen. Röklukt kan ligga kvar i området även efter att elden är släckt.
• Undvik att vistas i området närmsta tiden efter bränningen. Det är mycket sotigt och brandskadade träd kan falla plötsligt och ljudlöst, även vid svag vind.

Warning – prescribed burning

The area marked on the map will be burned during the summer. Date and time for the burn will depend on weather conditions and cannot be planned in advance. Forest fires are of great ecological importance in the boreal forests of Sweden. Many species are dependent on forest fires for their survival. Prescribed burning is used to mimic the results from natural forest fires, executed under controlled conditions
to minimize the risks.

Please stay out of the burned area during the burn and the first weeks after. Trees killed by the fire can fall without warning.

Do not block the roads – large vehicles may need to pass.

Varierad flora och fauna

Mellan långsträckta nord-sydgående moränryggar sträcker sig myrar av olika slag i mångformiga stråk. Markvattenpåverkade kärr varvas med fattiga välvda mossar, som bara får näring från nederbörden. Vanligast är dock den nordligt präglade så kallade aapamyren, som ibland utvecklar vackra system av ris- och gräsbevuxna strängar mellan trappsteg av mörka vattenfyllda flarkar.

Myrarna är av fattig-medelrik typ med arter som taggstarr, kallgräs, vitag och storsileshår i de fattigare delarna. I rikare partier tillkommer arter som småsileshår, gräsull, brunag, myggblomster, sumpnycklar, dvärglummer och björnbrodd. Den sistnämnda växer här på sin sydligaste kända svenska lokal.

I området har fågelfaunan flera norrländska inslag. Bland annat häckar gluttsnäppa, grönbena, tretåig hackspett och slaguggla. Dessutom har jorduggla, varfågel och småspov siktats under häckningstid. Tjäderpopulationen är relativt stark.

Flera nordliga dagfjärilsarter är kända härifrån, såsom klintvisslare och gulfläckig glanssmygare. Av vedlevande skalbaggar bör nämnas raggbock, bronshjon och skrovlig flatbagge. Björn, lo och varg kan förekomma i området.

Järnhantering och svedjebruk

Trots vildmarksprägeln finns en lång historia av mänsklig närvaro i området. Många invandrade finnar koloniserade skogsbygderna under tidigt 1600-tal. De tog upp svedjor i skogen och nyttjade myrarna till både slåtter och bete. På 1700-talet nådde järnhanteringen hit och stora mängder skog omvandlades av kolare i skogen till träkol, inom en ”kolmil” från hamrarna vid sjön Uppämten. Först på 1800-talet blev den grova timmerskogen intressant och naturskogarnas jätteträd föll för yxa och timmersvans.