Kalvhöjden, Naturreservat

Odlingslandskap med rik flora.
Området är botaniskt intressant bland annat på grund av att markerna fortfarande slåttras. Detta medför att vissa slåtterberoende växtarter förekommer såsom fältgentiana, ängsskallra, slåtterblomma och rödkämpar. Även markförhållandena bidrar till den rika vegetationen.

Området är kulturhistoriskt intressant eftersom det har legat i obruten hävd sedan början 1600-talet då det odlades upp av invandrande finnar. Reservatet sköts i möjligaste mån enligt gamla tiders sätt och traditioner.

Reservatet bildades för att bevara och vårda ett ålderdomligt odlingslandskap i finnbygden och med artrik flora, samt att i största möjliga utsträckning göra detta med traditionella metoder och redskap. Området ingår i EU:s nätverk av värdefull natur, Natura 2000.

Djur och växter

Berggrunden består av mörka skiffrar vilka ger en näringsrik jordmån. Detta tillsammans med en varierad markfuktighet gör att floran är rik och omväxlande. Artlistan kan göras lång då mer än 150 växtarter har noterats i reservatet däribland skogsnäva, skogsvicker, klase- och kärrfibbla samt orkidéerna tvåblad, Jungfru Marie nycklar, brudsporre och korallrot.

Den bruksform som används i reservatet – slåtter med lie efter blomningen, djurbete med mera – är nödvändig för att kunna behålla många av de växter, djur och insekter som i dag är utrotningshotade. Många växter som finns i ängarna har bladrosetter, som blottläggs efter slåtter och bete. I och med detta kan växterna ta till sig solens strålar på eftersommaren och därmed få nog med näring för att överleva till nästa år. Bland rosettväxterna finns till exempel slåtterfibbla, klasefibbla, prästkrage och blåklocka. Förutom rosettväxter är det också vanligt med höstgroende arter. De har mycket svårt att klara sig utan slåtter eller bete sker. Till de höstgroende hör fältgentiana, höskallra, ängsskallra, och ormrot.

Fågellivet domineras av sångare, flugsnappare och andra arter som trivs i öppna landskap.