Djupdalen, Naturreservat

Söder om Faxälven i gränstrakterna mellan Helgum och Edsele socknar, finns ett flertal naturreservat med särskilt artrik flora. Det beror på att jordarterna här innehåller kalk. Reservatet består främst av skogsmark men även den stora Djupdalsmyran.

- skog och myr på kalkrik morän

Syftet med reservatet

Området skyddas i syfte att bevara biologisk mångfald och värdefulla naturmiljöer. Närmare bestämt ett skogs-myrområde beläget på kalkrik morän. Skogen består av en grandominerad naturskog med mycket döda stående och liggande träd. Våtmarkerna är variationsrika med en hög artrikedom av kärlväxter och mossor. Syftet är även att bevara Stordjupdalen, en mäktig ravin.

Delar av reservatet är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet.

Inlandsisen danade landskapet

Inlandsisen har skapat några av de landskapsformer och förhållanden som är typiska för området. Kalkrik morän kom genom isens rörelse från den jämtländska kalkberggrunden. Kalken har medfört att floran i reservatet är rik med bland annat ett flertal orkidéer. I norra delen av reservatet finns Stordjupdalen, en 15–20 meter djup ravin eller skvalränna som bildades under isens avsmältning när vatten tappades från en issjö och mejslade fram rännan i landskapet.

Ravin med många källor

I botten av ravinen rinner Djupdalsbäcken. Längs ravinsidorna finns flera kallkällor, synliga som ljusgröna fält av lundarv och bållevermossor. Även järnockrakällor förekommer. Granskogen i ravinen är gammal och grov och utpräglat luckig. Torrträden är många och det är bitvis svårt att ta sig fram för alla grova omkullfallna granar. Gamla och döda träd finns av alla vanliga trädslag.

Mycket med död ved

Granskogen i reservatet är till största del naturskogsartad. Lövinslaget är delvis stort, framförallt i form av gråal och björk, men även asp och sälg förekommer. Riktigt gamla granar är ovanligt. Mängden död ved varierar och är anmärkningsvärt riklig i vissa områden. Typiskt är luckiga och frodiga högörtsbestånd där grova björk- och granlågor (omkullfallna träd) i olika nedbrytningsstadier ligger kors och tvärs på marken.

Djupdalsmyran

Den största våtmarken i reservatet är Djupdalsmyran. Rikkärrsytorna på den öppna myren är till största delen klassade som medelrikkärr till intermediära kärr. Bland mossorna återfinns knoppvitmossa, korvskorpionmossa, guldspärrmossa, späd skorpionmossa och myruddmossa. Tvärs över myren rinner Bodbäcken som skär av en mindre åsrygg. Nedströms myren byter Bodbäcken namn till Långån. I utkanten av myren finns grandominerade skogskärr och mindre sumpskogspartier.

Artrikt

Många mindre vanliga arter är funna i området. Exempelvis finns kärlväxter som myrbräcka, lappranunkel, glesgröe, skogsrör, tvåblad och skogsfru. Där det finns gott om död ved kan hittas svampar som gränsticka, doftskinn och blackticka. Finporig trådbrosklav och mörk rödprick är några av lavarterna som påträffats. Den starkt hotade fjärilsarten trolldruvemätare har setts i Stordjupdalen.

Tidigare fäbodskog

Det har funnits flertalet fäbodar i omgivningarna och utanför reservatet finns ett antal gamla fäbodlämningar. På gamla kartor kan utläsas att skogen använts till "mulbete" och Djupdalsmyran nyttjades till slåtter.

Närliggande naturreservat

Djupdalen är närmast omgiven av reservaten Gideåbergsmyrarna, Stensjöflon, Prästflon och Brandbärssvedjan: