Kvarnhusberget, Naturreservat

Detta två kvadratkilometer stora naturreservat består av ett kilformat skogsområde på östra sidan av Uvsjön. Skogen är äldre och har gott om döda och omkullfallna stammar. Därför finns många arter av svampar, lavar och mossor här.

- en riktig gammelskog

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara biologisk mångfald och en värdefull naturmiljö. Närmare bestämt en naturskogsmiljö som har mycket döda stående och liggande träd.

Brandpåverkad naturskog

Bodmon och Kvarnhusberget i sydväst utgörs till stor del av barrblandskog. De högre delarna har stort inslag av tall medan de lägre delarna är grandominerade. Några av de äldre tallarna har brandljud (skador) som vittnar om tidigare skogsbränder. I de lägre, grandominerade delarna är åldersspridningen god och det finns mycket med lågor (omkullfallna träd) i olika nedbrytningsstadier. Även här finns spridda äldre tallar. En lång tid tycks ha gått sedan större störning i form av brand.

Hänglav och vedsvamp

Det finns ett tydligt inslag av granar äldre än 200 år, samt drygt 250 år gamla tallar. Bitvis är det rikligt med hänglavar och på lågorna växer det gott om vedsvampar. Mängden död ved är generellt stor. I de norra, östra och lägre delarna av området finns också spridda inslag av grandominerad sumpskog, samt bitvis ganska gott om äldre lövträd som asp och sälg.

I området har flera arter typiska för naturskogsmiljöer påträffats, flera av dem i rikliga förekomster. Här finns bland annat doftticka, stor aspticka, tallticka, rosenticka, rynkskinn, lappticka, ostticka, blackticka och sprickporing.

Sällsynt skalbagge

År 2016 påträffades för första gången den sällsynta skalbaggen större barkplattbagge i reservatet.

Fakta om större barkplattbagge

Den starkt hotade insekten större barkplattbagge är knuten till grova granlågor i gamla fuktiga granskogar. Den blir 10-18 millimeter lång och är platt och blanksvart i färgen. Arten är så utpräglat störningskänslig att den missgynnas av varje form av skogsbruk. Den är idag klassad som starkt hotad och endast ett fåtal platser bedöms idag hysa livskraftiga populationer.

Larvutvecklingen sker under barken på grova omkullfallna granar med grov bark. Arten nyttjar ytterst sällan lågor med en diameter mindre än 25 centimeter i bösthöjd.

Större barkplattbagge finns främst i täta, fuktiga granbestånd belägna på sumpig mark eller till exempel invid bäckar. Det är skogar som oftast klarar sig undan en skogsbrand.