Rankleven, Naturreservat

Ranklevens branta nordstup är en välkänd profil i Ljungans dalgång. Det drygt 350 meter höga diabasberget med de branta och imponerande stupen har en mycket artrik flora. Framförallt ansamlingen av fjällväxter i nordbranten gör området botaniskt intressant. Utsikten över Ljungandalen är magnifik.

- markerad bergsprofil i Ljungandalgången

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara Ranklevens speciella vegetation i hammaren, bergsroten och rasmarken samt skogen med dess naturskogskvalitéer. Det är även att ge möjlighet till naturupplevelse.

Reservatet är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt habitatdirektivet.

"Nordväxtberg"

Rankleven har varit uppmärksammad av botanister ända sedan mitten av 1800-talet. Det är framförallt kombinationen av alpin och sydlig flora som gör Rankleven intressant ur botanisk synpunkt. Ranklevens branta och imponerande stup och den nedanför liggande blockiga rasmarken uppvisar alla de karaktäristiska drag som förknippas med ett "sydväxtberg". Men här är bergsbranten orienterad mot norr. Till skillnad från sydväxtbergens stup kommer solen inte åt att värma upp nordbranten. Trots detta förekommer ett flertal "sydliga" arter som exempelvis vårärt, underviol, myskmåra och skuggviol.

I bergsbranten, bergroten och rasmarken blommar ett tjugotal arter som annars påträffas i fjälltrakterna, exempelvis nordlig låsbräken, lapprör, taigastarr, fjällarv, klippbräcka, fjällbräcka och fjällförgätmigej.

Gammelskog

Skogen på den bördiga marken nedanför bergsbranten består av cirka 130-årig granskog med inslag av tall och löv. Vissa bestånd har plockhuggits under 1960-talet, medan andra är relativt opåverkade och börjar få naturskogskvalitéer. Förekomsten av döda träd är bitvis god. På granlågor (omkullfallna granar) växer bland annat vedsvamparna rosenticka, ullticka och rynkskinn.

Gruvdrift

Vilken av stigarna du än väljer upp till toppen kan du inte undgå att se ett rektangulärt gruvhål "12 famnar (21 meter) från branten", som det sägs i en 1875 utfärdad mutsedel för brytning av förmodad järnmalm. De sökande var en studerande från Stockholm och en hemmansägare i Sillre. De lär ha försökt söka malm i ett par år utan framgång. 1880 blev det en ny inmutning av andra sökande. 1881 rapporterar bergmästaren att gruvan är värdelös. De sista gruvägarna ska i vredesmod och besvikelse kastat smidesstädet utför stupet.

Vidare berättas att ett försök bryta järnmalm skall ha gjorts redan omkring 1830 och att det funnits en liten smedja söder om gruvan. I en stenhälla, ett kort stycke norr och något mot öster om gruvhålet, finns ett årtal och några namn inhuggna. Där står IPS PPH 1844 - om detta har koppling till malmsökning och brytning är inte känt.

Sägner om Ranleven

Rankleven är ett sägesomspunnet berg som i gamla dokument skrivs Ranklöfwen. Två versioner finns om hur namnet en gång bildades. En säger att det är från att berget klövs när det för länge sedan bildades. Den andra att förleden Ran - som i borgsjömålet uttalas Rann - minner om jätten Ran som tillsammans med sin kvinna och deras barn ska ha haft sin boning här på berget.

En annan sägen berättar att det i en grotta finns en kopparkittel med en stor skatt, vaktad av tvenne hiskeliga kräldjur. Endast natten mot midsommardagen är det möjligt komma åt skatten, men allt måste göras under absolut tystnad. Två män hade tagit sig upp och in i grottan och fann kitteln med skatten. Men när de var framme vid grottmynningen började den ene mannen skratta hejdlöst och högt. Vad är det med dig, viskar kamraten. "Ser Du inte den halta hönan, som drar ett hölass på långrena" (en byväg norr om Ljungan) svarar den skrattande. Han hade fått sin syn förvänd så skatten