Salen, Naturreservat

Salen är Västernorrlands första marina naturreservat. Området består av en så gott som orörd landhöjningskust med ett flertal grunda vikar, öar, grundområden, stränder, nyligen avsnörda småvatten och våtmarker.

- länets första marina naturreservat

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara biologisk mångfald och värdefulla naturmiljöer. Som till exempel sötvattens- och marina miljöer, våtmarker samt strandskogar med höga naturvärden i och i anslutning till Salens grunda skärgårdsområde.

Delar av området är även utpekat som Natura 2000-område.

Landhöjning skapar olika vatten- och våtmarksmiljöer

I området finns en för länet mycket ovanlig kombination av värdefulla marina, sötvattens- och våtmarksmiljöer. Landhöjningen gör att området består av en blandning av flera nyligen avsnörda havsvikar, vikar som håller på att snöras av samt framtida grunda havsvikar. Detta gör att man inom området kan se hela kedjan av vattenmiljöer från hav via avsnörda vikar till myrar.

Flera av de nyligen avsnörda havsvikarna har förvandlats till sötvattenssjöar och här finns både mindre och större vattensalamander. Dessa gamla havsvikar har dessutom en mycket intressant bottenfauna med ett flertal ovanliga och sällsynta arter för regionen.

Grönviksmyran är en myr i ett tidigt utvecklingsstadium som i söder gränsar mot en lagun. Ovanför Grönviksmyran ligger Juni-Stormyran, som är ett våtmarkskomplex med öppna kärr och små tjärnar omgivna av gungflyn. Bägge myrarna ingår i myrskyddsplanen för Sverige som två av länets mest värdefulla våtmarker och är utpekade som Natura 2000-områden.

Rik vegetation i vikar och på stränder

De grunda vikarna har rikliga växtsamhällen med bland annat kraftiga bestånd av den i länet ovanliga kärlväxten havsnajas. Även flera arter av kransalger förekommer, bland annat borststräfse, grönsträfse och havsrufse. I såväl Salen som Tjockholmsviken växer den ovanliga arten slidnate. Där kusten är mer utsatt för vågor och vind domineras växtligheten istället av brun- och rödalger.

Även stränderna hyser en mycket artrik flora med bland annat kustarun, ormtunga, klapperögontröst, ängs- och skogsnycklar, strandklo och strandvänderot. På de mer karga och steniga strandsträckorna är havtorn ganska allmänt förekommande.

Hänglavar och ovanliga svamparter

På några av öarna och längs med vissa strandremsor återfinns lite äldre naturskogsartad barrskog med stående och liggande död ved. Här finns stora mängder av hänglavar och violettgrå tagellav. Men också ovanliga svamparter som doftskinn, kötticka, ullticka, granticka och tallticka. Strandskogarna i de inre delarna av Salen består till vissa delar av en primär, nästintill orörd alskogsbård.

Barnkammare för fisk

Områdets grunda laguner med sin rika bottenvegetation utgör potentiella lek- och uppväxtlokaler för fisk. En stor mängd olika bottendjur och fiskar lever här, och miljön är också av stor betydelse för många fågelarter. Bottenväxterna och den höga vattentemperaturen tidigt på våren utgör grunden för vikarnas funktion som barnkammare för fisk.

Kustfåglar

Vikarna samt flera av öarna fungerar som viktiga rast- och häckplatser för kustfågel. Några arter som förekommer regelbundet är havsörn, salskrake, vigg, alfågel, grågås, skräntärna, svärta, tobisgrissla, strandskata, roskarl samt silltrut.

Flera fornlämningar och en ödekyrkogård

Flera maritima fornlämningar finns inom reservatet. Dessa visar på områdets forna historia, exempelvis finns ett fiskeläge, ett sjömärke, flera förtöjnings- och uppdragningsplatser för mindre båtar, husgrunder och en ödekyrkogård. På grund av landhöjningen blev fiskeläget Krankebo för grunt och övergavs.