Haninges geologi

Haningebygden är en verkligt gammal bygd - förmodligen mycket äldre än du anar. Det berg som vilar under våra fötter bildades för cirka 2 000 miljoner år sedan och kallas urberg. Då reste sig en väldig bergskedja över Haningebygden - kanske av Alpernas mått. Därefter har naturkrafterna slipat ner bergskedjan till ett nästan plant golv. Gå upp på vilken höjd som helst och betrakta horisonten! Du kommer att finna den överraskande jämn, utan några berg och dalar. Det du ser är denna plana rest av den nedvittrade bergskedjan. Det tog många hundra miljoner år för naturen att utplåna det här gigantiska bergsmassivet.

Berggrunden i dagens Haninge domineras av gnejs och granit. Gnejs är vanligast på fastlandet, medan graniten dominerar i skärgården. Några undantag är Rånö och Nåttarö som också består av gnejs. En delvis avvikande och mycket speciell berggrund finns bland annat på delar av Ornö, Utö och Ålö. Här kan man hitta glimmerskiffrar, kalkstenar och vulkaniska bergarter som leptiter och hälleflintor.

Den stora inlandsisen

För 70 000 år sedan täcktes Haninge av en väldig landis på kanske tre kilometers tjocklek. Isen tryckte ner landet mer än hundra meter. När klimatet så småningom blev mildare började isen smälta. I våra trakter skedde det för cirka 11 000 år sedan. Den tillbakadragande isen blev landskapets skulptör som formade det mesta av de landformer vi ser idag. Berget slipades, jättegrytor bildades och flyttblock smälte loss ur isen. Alla lösa avlagringar - jordarter ovanpå berget – är ett resultat av isens arbete. I barrskogarna dominerar moränen, en jordart som består av osorterat material, alltifrån block och stenar till grus och sand. Även dalgångarnas leror - vår tids odlingsmarker - har vi isen att tacka för. Rullstensåsarna är också landisens skapelser. Man tror att de har bildats i mynningen av smältvattenälvar, som runnit fram i sprickor och tunnlar i isen. Vissa tider har isens avsmältning avstannat när klimatet tillfälligt blivit kallare. Då har isälvarnas grusmassor svämmat ut och gett upphov till stora och jämna sandplatåer - de berömda malmarna. I Haninge är Jordbromalm och Vendelsömalm exempel på det. Landisen ”serverade” alltså det landskap som människan kom att forma till dagens Haninge.

Isens spår i berget

Även i berggrunden syns spår av isens framfart i form av isräfflor och jättegrytor. Isräfflorna är repor i berghällarna, som avslöjar isens rörelseriktning. De har bildats av stenar som varit infrusna i isen. Jättegrytorna är runda, djupa håligheter som är utsvarvade i berget. De har uppkommit när smältvatten från isens yta störtat ner i någon spricka och satt stenar i rotation mot berggrunden. Flyttblock är stora stenblock som man kan hitta lite varstans i naturen. Förr kallades de ”jättekast” eftersom folk trodde att jättar hade kastat dem när de var arga. Flyttblocken har varit infrusna i isberg som lossnat från den smältande landisen. När isberget smält, har flyttblocket sjunkit till botten. Ett välkänt flyttblock är ”Galgstenen” vid gamla Nynäsvägen i Jordbro industriområde.

Isen smälter – landet stiger

För omkring 11 000 år sedan började den väldiga landisen smälta bort i våra trakter. Ungefär 1000 år senare var isen helt borta från Södertörn, som då täcktes av en stor insjö, som kallas Baltiska issjön. Vattenytan nådde 150 meter över nuvarande havsnivå, i höjd med toppen på Kaknästornet! Men när trycket från den bortdragande isen lättade, började jordskorpan snabbt att höja sig. Tornbergets högsta topp stack upp ur de svallande vågorna och snart hade en hel liten skärgård bildats dit de första växterna och djuren kunde vandra in. Snart följde de första människorna efter. Under årtusendena växte så småningom Haningelandskapet fram genom denna landhöjning – eller rättare sagt strandförskjutning. Samtidigt som landet höjer sig, sjunker också havsytan. Denna process pågår än idag, i våra trakter med en takt av 3-4 mm/år.