Västra Vätterleden - Etapp 7, First Camp Hökensås-Fagerhult

Landskapets mjukt böljande och lättvandrade åsar bildades i slutskedet av den senaste istiden. För 13 000 år sedan låg glaciärranden

ungefär vid Hökensås. Den ca 1,5-2 km tjocka ismassan malde ned

det mesta till grus och sand som sedan blev byggmaterial i det nya

landskapet.

En fascinerande tanke är att du faktiskt går på en gammal sjöbotten.

När den enorma inlandsisen smälte bildades en stor sötvattenssjö

som vi kallar Baltiska issjön. Vattnet stängdes inne under en ganska lång tidsperiod av de bergsryggar som överlevt istiden, de stora

grusåsar som byggts upp och även till en viss del av landhöjningen

när trycket från isen mot berggrunden minskade.

De områden som låg under den Baltiska issjön har en mycket mager

sandjord som består av mineralfattig och svårupplöst kvarts. Det

ger en vegetation av långsamt växande tallskog och stora mattor av

olika sorters lavar. Om leden hade gått lite längre västerut och korsat strandlinjen hade du kommit in i en helt annan typ av växtlighet

med en avsevärt rikare flora.

En faktor som haft stor inverkan på människorna i regionen

är den häradsallmänning som en gång i tiden sträckte sig från

Tidan i väster till Vättern i öster. Exakt hur gammal häradsallmänningen är vet man inte, men under 1200-talet klagade bönderna på Visingsö hos kungen att de var hindrade att hugga skog

på Hökensås. I ett brev år 1286 svarar kungen, Magnus Ladulås,

Visingsöbönderna ”att de hade rätt att hugga skog till husbyggnad,

taga ved och annat virke, dock ej träd som satte ollon eller nötter, samt att begagna betet till sina hemdjur”. Kungens brev löste

dock inte den ändlösa raden av konflikter eftersom även Falbygden och givetvis de lokala bönderna ville ha tillgång till skogen

som tidvis skövlades ganska hårt. År 1690 tillsatte kung Karl XI

en utredning som bl a fastslog allmänningens gräns som kom att

omfatta närmare 45 000 hektar. Gränsstenar placerades ut och

de flesta finns kvar än idag. Dagens allmänning har minskats till

5 500 hektar och omfattar Hökensås naturreservat.

Hökensåsfurans låga tillväxt har en stor fördel. Virket håller en

mycket hög kvalitet, vilket gör den ytterst lämplig till möbler och

husbyggen. Virke från Hökensås kom även till användning när man

byggde skeppet Ostindienfararen Götheborg för något år sedan.

Nästan allt furuvirke ovan däck och en del av ekvirket till bordläggningen hämtades från trakten.

Vid Hökensås Semesterby finns dels parkering och dels

möjlighet till bussanslutning till/från Tidaholm. Obs att det rör sig om

sk närtrafik som måste förbokas. Se B under Service. Vid ledstarten i

Fagerhult finns parkering och därifrån är det ca 200 respektive 400

m till bussanslutning. Orten har förbindelser med Habo, Mullsjö,

Jönköping och Brandstorp. Obs att bussar stannar vid olika hållplatser beroende på färdriktning. Se H under Service, samt pilar i

Fagerhults tätortskarta.

Logistik:

Från startpunkten vid infarten till Hökensås Semesterby

till delningen vid Ibbesjön är det 1,3 km. En ca 100 m lång avstickare går ned till vindskyddet vid sjön. Från Ibbesjön till nästa delning

vid Hållsdammsbäcken är det 9,0 km. En kort avstickare går till

vindskyddet vid bäcken. Sedan är det ytterligare 5,6 km till delningen vid Gagnån där etapp 8 mot Mullsjö tar över. Vid delningen

ansluter även en 900 m lång avstickare till ledstarten i Fagerhult.