Bergholmen-Stora Kalvö, Naturreservat

Bergholmen är ett passande namn på den här urbergsknallen i Grytfjärden. På det sura, magra urberget som reser sig 30 meter över vattenytan, växer hällmarkstallskog. Trots att de knotiga tallarna inte ser mycket ut för världen har många av dem uppnått en imponerande ålder.

Anspråkslös tallskog

De flesta tallar på Bergholmen är över 150 år gamla, och flera av dem närmar sig 200-årsstrecket. Det är svårt att tro eftersom träden ger ett beskedligt intryck vad gäller höjd och grovlek. Att träden trots sin ålder inte är grövre, beror på det tunna och magra jordtäcket. Men här och var på ön, där jordtäcket och näringstillgången tillåter, kan man även se riktigt grova och högvuxna tallar.

Ljudliga lavmattor

Det krasar och knastrar under skosulorna när man kliver runt på ön en torr sommardag. Det är de torktåliga renlavarna som ger sig till känna. Det finns flera olika slags renlavar och tillsammans färgar de hällarna i olika grå och vitgula nyanser. De dekorativa renlavarna används som prydnad till jul. Då saluförs de ofta under det felaktiga namnet ”vitmossa”.

Vedsvamp med höga krav

Lyft blicken mot tallarnas silvergrå stammar och titta noga! Det du vid första anblick trodde var en avbruten gren, kan i själva verket vara den oansenliga talltickan. Då vet du att trädet den växer på är mer än 150 år gammalt. Eftersom talltickan är så kräsen, är den också ovanlig.

Död ved – mums för småkryp

Skogen på Bergholmen tillåts leva och dö i sin egen takt. Döda träd blir snabbt hem och mat åt ett myller av insekter. Därför får man inte plocka och elda upp döda träd och grenar i naturreservatet.

Märkt av isen

Det är inte mycket som rår på det hårda urberget. Men kilometertjock inlandsis är svår att motstå. Att Bergholmen utsatts för isens krafter syns i nord- och sydväst, där berget är rundslipat och blankpolerat.