Hammarsebo brandfält, Naturreservat

Hur återhämtar sig naturen efter en skogsbrand? Vilka arter hittar först tillbaka till den brandhärjade skogen? I vilken takt etablerar sig trädslagen? Svaren på dessa frågor kommer forskare förhoppningsvis finna svaren på i det här naturreservatet.

Oskarshamnsbrännan

Hammarsebo brandfält är en del av den så kallade Oskarshamnsbrännan – en svårsläckt brand som härjade på sensommaren 1983. Branden innebar en unik möjlighet att studera hur naturen återhämtar sig efter en skogsbrand. Därför avsattes ett 65 hektar stort område som naturreservat. Men detta var inte första gången det brann i skogen.

Svedjebruk och betesbränning

Forskare har studerat kolrester i en myr i området och konstaterat att det brunnit ofta och mycket långt tillbaka i tiden. Flera av bränderna är troligtvis en följd av återkommande svedjebruk. Vid svedjebränning brändes ytor där man till exempel kunde odla svedjeråg. Skogarna brändes också för att skapa bättre bete för kreaturen.

Först på plats

De första åren efter branden 1983 dök många pionjärarter upp. Då grodde till exempel de sällsynta växterna svedjenäva och brandnäva. Deras frön kan ligga vilande i marken i upp till hundra år. Fröna fanns alltså sedan tidigare på plats som en fröbank och aktiverades av branden. Insekter som brandsvartlöpare och liten brandlöpare och fåglarna trädlärka och trädpiplärka och var också tidigt på plats.

Naturens gång

Nu har naturen gått in i en ny fas. Nästan all den brända, kvarstående skogen från 1983 har dött. Andra arter flyttar nu in i skogen, särskilt de som behöver död ved att bo eller leta mat i. I reservatet har man till exempel funnit hela 240 skalbaggsarter som lever på död ved. Det är en tredjedel av alla Sveriges skalbaggar knutna till död ved!