Lilla Horns löväng, Naturreservat

En vacker liten slåtteräng som fortfarande slås. Här finns många hamlade träd och hasselbuskar. Tyvärr har askskottssjukan slagit ganska hårt mot träden i ängen men det är fortfarande en magisk plats att besöka när ängen står i blom!

Ängmarker i Sverige

Lilla Horns löväng är en liten rest av en numera nästan försvunnen landskapstyp som skapats genom målmedvetet arbete av människor genom århundraden. Under 2000 år var ängen det viktigaste markslaget i vårt land. Ännu på 1850-talet fanns det över två miljoner hektar ängar i Sverige. Lövängen var ett naturens skafferi som hjälpte människor och djur att överleva vintern. Den skapades genom röjningar där enstaka träd, exempelvis ask, lind, björk och och hassel, lämnades kvar. Träden skulle stå glest. Sol och halvskugga gynnade ängens växter.

Hamling

Lövängarna sköttes med gamla metoder. På våren samlades man till fagning. Löv och kvistar räfsades upp för att sätta fart på gräsväxten och göra ängen lättare att slå på sommaren. Efter fagningen fick inga djur beta i ängen. I början av juli samlades man till slåtter. Då slogs gräs och blommor med lie. Det blev hö som torkades för att bli foder åt djuren under vintern. Först när höet var bärgat fick boskapen beta i ängen. Träden i lövängen tuktades genom hamling. Man skar då ner trädets grenar och löv som sparades till mat åt kreaturen under vintern.

Flora och fauna

Tåliga växter

Lövängen blev ändå med tiden näringsfattig – bonden förde ju bort växtligheten varje år. Därför har lövängarna särskilt tåliga växter som också är anpassade till det ljusa, öppna landskapet och den årliga slåttern. Den välskötta lövängen är en av de rikaste naturtyperna i vårt land. På en kvadratmeter kan det finnas ett 40-tal olika växter. I Lilla Horn växer en rad ängsväxter, bland annat gullviva, späd ögontröst, Jungfru Marie nycklar, slåtterblomma, svinrot och och darrgräs. Halsbandflugsnapparen håller också till i här. Det är en fågel som lever av insekter och gärna bor i ihåliga träd.

Fåglar

Fågellivet i ängen är relativt rikt. Här häckar rödhake, taltrast, stenknäck, gulsparv och göktyta. Karaktärsarten nummer ett är dock halsbandsflugsnapparen, som trivs allra bäst i lövrika ängar med hamlade träd.

Insekter

Insektslivet är dåligt känt men den hotade borstbaggen Dasytes nigrocyaneus har påträffats.

Svampar och lavar

I Lilla Horns löväng finns en mycket rik svamp- och lavflora. Många arter är rödlistade. Flertalet svampar är knutna till de öppna och halvöppna miljöer som de gamla slåtterängarna utgör. Många av svamparna återfinns i ängens ljusöppna delar. Till dessa hör gulfotad lerskivling, ljus ängsfingersvamp och ögonvaxskivling. På de gamla trädens stammar finner man rikligt med sällsynta lavar: gammelekslav, rosa skärelav, grå skärelav, orangepudrad klotterlav och rosa lundlav.

Fornlämningar

I ängen finns flera fornlämningar. Genom vissa delar löper stensträngar, rester av mycket gamla stenmurar. De sätter sin prägel på ängen genom att dela upp den i olika "rum". På flera ställen kan man också se låga stenrösen. De härrör troligen från det tillfälliga åkerbruk som förekommit i Lilla Horns löväng.