Vickleby ädellövskog, Naturreservat

”De skönaste lundar man någonsin sett.” Så beskrev Linné vad han såg när han red genom Vickleby 1741. Sen dess har en stor del av lövskogen, som då kantade hela den öländska västkusten, odlats upp. Bara fragment finns kvar, som här i Vickleby ädellövskog. Den gröna oasen lockar många besökare, särskilt om våren när markerna står i full blom.

Lundens grönska

Naturreservatet präglas av en mångfald av lövträd och storvuxna hasselbuskar. Här kan du få se de flesta av våra ädellövträd. Ek är vanligast men här växer också alm, ask, lind och lönn. Många av träden är grova. Och så har de höga kronor, för i lunden är konkurrensen om ljus stor. Det är en ständig kamp om att nå solljuset ovan trädkronornas täta tak.

Vårfägring

Om våren visar naturreservatet upp sin bästa sida. Då är marken strösslad med sippor i vitt, blått och gult tillsammans med en och annan purpurfärgad hålnunneört och vårärt. Upplevelsen förstärks av en mängd småfåglar som har bråda tider så här års. De stämmer upp i en ljudlig kör som ingjuter vårkänslor hos var och en som stiger in under det spirande lövverket

Lever länge under jord

Blå lökspindling och gulbrämad flugsvamp är ovanliga svampar som kan dyka upp i den kalkrika myllan. De har ett intimt samarbete med lundens lövträd, kallat mykorrhiza. Större delen av svampen finns under jord i form av tunna trådar – mycel – som är sammankopplade med trädens rötter. Mycelet förser rötterna med näring och i utbyte får svampen kolhydrater. Den fruktkropp som svampen skjuter upp ovan jord, den del som vi ser, är kortlivad. Men under jord kan svampens mycel leva vidare i decennier. Under förutsättning att träden står kvar!