Vinö kalv, Naturreservat

Vinökalv reser sig ur havet med flera toppar som är uppemot 30 meter höga. De barrskogsklädda bergen omsluter öns ljusöppna ängar och hagar och skyddar dem från väder och vind. Allt sedan forntiden har människor levt och verkat här.

Gammalt skärgårdshemman

Vinökalv har sannolikt varit bebodd sedan 1400 och 1500-talen. Under dessa århundraden ökade Sveriges befolkning snabbt. Många sökte sig därför ut till skärgården som erbjöd bra fiskevatten och rika betes- och ängsmarker. Skärgårdsbefolkningen levde länge av fiske, jakt och boskapsskötel. Först under 1800-talet började större åkrar odlas upp.

Blommande betesmarker

På Vinökalv finns inte längre något levande jordbruk, men ön betas ännu av boskap från en intilliggande ö. Kreaturen håller markerna öppna till glädje för växter och djur som vill ha det ljust och soligt. Exempel på några av de växter som gynnas av betet är bockrot, darrgräs och jungfrulin.

Gammeltallar och småkryp

Tall är det vanligaste trädet på reservatets magra hällmarker, även om här också finns ovanligt gott om lövträd. Solbelysta gamla tallar är värdefulla för många värmeälskande skalbaggar, bland annat blompraktbagge och den sällsynta reliktbocken.

Forntida grav

Öster om Vinökalvs by finns en skeppssättning, en bronsåldersgrav formad som ett skepp. Under bronsåldern levde människor säsongsvis i skärgården för att jaga och fiska. Graven är troligtvis 3 000 år gammal.