Svartkärr, Naturreservat

I naturreservatet Svartkärrs lummiga ädellövskog finns en exklusiv lundflora med många ovanliga växter. Även svampfloran är speciell, vilket bland annat beror på att marken innehåller kalk. I norr vidtar artrika naturbetesmarker.

Lundens växter

Om våren är marken i Svartkärrs ädellövlund täckt av blåsippor och här och var sticker den blekrosa vätterosen upp bland fjolårslöven. Vätterosen saknar klorofyll och lever som parasit på hassel. På försommaren blommar orkidéerna nästrot och tvåblad tillsammans med ormbär, nässelklocka och andra lundväxter. Typiskt för många av lundens växter är att de har breda blad. Den stora bladytan gör att växterna får tillräckligt med solljus, trots det svaga ljuset under trädens täta lövverk.

Mjölspindling och rökriska

Marken i reservatet är kalkrik, vilket gynnar många ovanliga svampar. I Svartkärr växer till exempel den sällsynta mjölspindlingen på sin enda kända lokal i Närke. Andra ovanliga svampar är stinkbrosking, gul lökspindling och irismusseron. Den rika förekomsten av sällsynta svampar beror inte bara på kalken utan också på att området varit bevuxet med ädellövträd under mycket lång tid. Marklevande svampar är beroende av samarbete med träd för att överleva och många är strikt knutna till ädla lövträd. Samarbetet sker genom hopväxning av svampmycel och trädrötter, så kallad mykorrhiza, där svampen får näring från trädet i utbyte mot olika mineraler.

Betade marker

Ädellövlunden har tidigare varit betad och var då glesare och mer ljusöppen. Den norra delen av reservatet betas fortfarande, som en del av en större betesmark. Här finns en intressant flora med kalkgynnade hagmarksväxter, däribland gullviva och rosettjungfrulin.

Tillgänglighet

Svartkärr hör till nivå 1 i Länsstyrelsens nivåläggning av länets naturreservat, vilket innebär att reservatet har vildmarksprägel och saknar friluftslivsanläggningar.