Älgberget-Björnberget, Naturreservat

Älgberget-Björnberget är ett naturreservat som till större delen består av grandominerad naturskog. Inom området ligger också den gamla bosättningen vid Västeråsen där det finns artrika ängsmarker och en övernattningsstuga. Från Västeråsen går en stig upp till Björnberget och vidare mot Älgberget.

- naturskog och ängsmark

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara biologisk mångfald i en grandominerad naturskog. Syftet är även att vårda och bevara slåtterängen med dess typiska arter samt tydliggöra spåren från bosättningen och den äldre markanvändningen vid Västeråsen.

Reservatet är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet.

Utsiktsplats på Västeråsberget

Uppe på Västeråsbergets sydliga utlöpare har man en vidunderlig utsikt över dalgången mot Viksjö och Mjällåns dalgång. Mot norr och öster övergår skogen i en relativt frodig och örtrik, ofta grov granskog. I nordostsluttningen, ned mot myren, tilltar naturvärdena och förekomsten ökar av björk- och granlågor (omkullfallna träd) i olika åldrar.

Långskägg och vedsvampar på Björnberget

På Björnberget finns en gles höghöjdsskog med framförallt gran och inslag av björk och äldre tallar. I området finns gott om torrakor (stående döda träd) och en hel del lågor. Väster om Björnberget finns två raviner med grov granskog med mycket lågor och i vissa partier finns sluttningar där den sällsynta laven långskägg förekommer. Här kan man påträffa frihängande lavbålar som är längre än en meter. Andra ovanligare arter är exempelvis svamparna lappticka, rosenticka, rynkskinn och norsk näverlav.

Stora delar av Västeråsbergets västsluttning består av äldre granskog med hög andel död ved i olika former. De brantaste delarna av berget är i mycket liten omfattning påverkade av människan. Här finns endast enstaka äldre avverkningsstubbar.

Älgberget med mycket död ved

Även Älgbergets topp består av en utpräglad höjdlägesgranskog med glest stående granar. I söder finns inslag av mycket gamla tallar med tjock bark. Död ved förekommer framförallt som torrakor, mer sparsamt som lågor. Norra delen av östsluttningen är rik på asp och sälg med ett sparsamt inslag av gamla och döda träd.

Söder och väster om den grovbrutna skogsbilvägen en högproduktiv granskog med stort inslag av björk och asp, delvis grova gamla aspar. Tillgång på död ved är riklig och består framförallt av lågor i olika nedbrytningsstadier. Exempel på sällsyntare arter i detta område är solfjäderlav, aspgelélav, aspfjädermossa och svampen lappticka.

Artrik ängsmark

Västeråsen är en gammal bosättning som var brukad fram till slutet av 1930-talet (se historik nedan). På delar av de gamla markerna finns en artrik, lågväxt ängsvegetation med bland annat blåsuga, kattfot, backnejlika, svartkämpar, vårfingerört och gullviva. Dessutom förekommer de mer sällsynta ängsarterna fältgentiana och topplåsbräken.

För att bevara ängsfloran slås gräset och räfsas bort varje sensommar. Den övriga före detta åker- och ängsmarken består av mer artfattig friskängsvegetation samt av blandskog där gran huggits bort. På grova aspar kan man hitta till exempel småflikig brosklav och aspgelélav. Stenmurar, odlingsrösen, husgrunder och gamla åkrar är spår av de människor som bott och brukat Västeråsen tidigare.

Övernattningsmöjligheter

Ett stigsystem förbinder Västeråsen med Björnberget och norrut mot Älgberget. Terrängen är ganska krävande. Rastplatser finns på Västeråsen och uppe på Västeråsberget. På Västeråsen finns även en stuga med kamin och möjlighet till övernattning. I anslutning till stugan finns torrdass och vedförråd.

Närliggande reservat

Nävertjärnsdalen ansluter i söder, på andra sidan vägen. Drickesmyrhöjden finns ett par kilometer mot sydväst, Sundsjöhöjden i väster och i nordväst ligger Edskullen.

Västeråsens historia

Den första kartan över Västeråsen, eller Torpmyrhöjden som området också kallades, är från 1825-30. Då beskrivs 12 tunnland och sex kappland åker av fjärde graden, det vill säga cirka sex hektar. Upptagen slått nedanför är 12 tunnland och 30 kappland.

Dessutom hade man slåtter norr om Mörtsjön, vid Torpmyrslotten och vid Habborsrået. 1867 sker laga skifte och en karta över inägorna upprättas. Då fanns tre hemmansdelar som tillsammans uppgick till cirka sex tunnland vilket motsvarar tre hektar. Laga skiftet innebär att en av gårdarna ska flytta sina byggnader till ny tomt och 50 famnar ny gärsgård måste stängas.

Den sista familjen på Torpmyrhöjden 1870 finns 29 personer skrivna på Torpmyrhöjden. Under slutet av 1800-talet ägs Torpmyrhöjden av olika skogsbolag. Den sista familjen på Torpmyrhöjden, Nordvalls, flyttar in 1918. Bolaget bygger nytt hus och ladugård till familjen cirka 1920. I början av 1930-talet har de sex kor och häst. Familjen bor kvar till 1933 då de flyttar till Storvattnet.

Under 1950-talet bor några personer på fastigheten under somrarna. 1955 köper SCA gården. Bostadshuset revs på 1980-talet och bagarstugan flyttades till Bastukullen vid Storvattnet där den används som jaktstuga. Mer kartor och historik hittar du i en pärm i stugan på Västeråsen.