Getingstaliden, Naturreservat

Getingstaliden är ett naturskogsområde med många gamla träd och god tillgång på hänglavar. Här finns sällsynta lavarter som långskägg och violettgrå tagellav.

- gammelskog med sällsynta arter

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara biologisk mångfald och en värdefull naturmiljö, närmare bestämt en naturskogsmiljö som har mycket döda stående och liggande träd.

Gammal granskog i höjdläge

Granskogen är olikåldrig och i vissa partier finns ett påtagligt inslag av gamla träd, bland annat granar som är nära 300 år. Lövandelen är mestadels låg. Men det förekommer mer lövrika partier, bland annat längst i väster där det står ett flertal grova aspar.

I delar av reservatet finns frodvuxna granar och högörter i fältskiktet. Andra delar är mer senvuxna, med granar av höjdlägestyp. I stora delar av området finns ganska gott om äldre avverkningsstubbar och förmodligen har skogen blädats i början av 1900-talet för att därefter ha stått orörd.

Hänglav och vedsvamp

Granen är det dominerande trädslaget i reservatet. Som i de flesta gammelskogar finns det olika hänglavar i träden. Vanligast är den gulaktiga garnlaven men även olika skägglavar och tagellavar förekommer. På några granar växer det sällsynta och utrotningshotade långskägget. Det är större chans att du ser långskäggets följeart violettgrå tagellav.

Bitvis finns rikligt med döda liggande träd, så kallade lågor. På granlågorna lever arter som lappticka, rosenticka, doftskinn, blackticka och rynkskinn.

Gammelskogens fåglar

Områdets orördhet och den relativt rika tillgången på död ved gör att både tretåig hackspett och spillkråka trivs. Har du tur får du se eller höra dem även om spåren efter dem troligtvis är enklare att se. Den tretåiga hackspetten gör bland annat karaktäristiska ringar runt stammar medan spillkråkan gör stora hål vid basen på framförallt granar. En annan fågel som observerats i området är den numera sällsynta lavskrikan.

Fakta om lavskrika

Lavskrikan är en liten kråkfågel med gråbrun yviga fjäderdräkt och roströd färg på vingar, stjärt och övergumpen. Den är betydligt mindre än sin släkting nötskrikan men något större än en björktrast. Lavskrikan är en stannfågel som trivs bäst i äldre granskog. Den blir sällsyntare när arealen gammelskog minskar.

I norra Sverige har lavskrikan kallats "koxik", vilket kommer från samiskan. Den är känd för att vara mycket orädd, och söker sig ofta till människor i skogen på jakt efter mat. "Då vi höll på hôgg ven va kôkksiken däri våra matsäkka" som någon berättade när han varit och huggit ved. Lavskrikan avslöjar ofta sin närvaro genom sina jamande läten.