Sillre naturskog, Naturreservat

Sillre naturskog sträcker sig längs Indalsälvens sydvästra strand i 2,5 kilometer. Detta är det längsta avsnittet utmed vår länsdel av älven som inte är påverkat av modernt skogsbruk. Naturen är typisk för dalgången, med artrika raviner och stort lövinslag.

- örtrika raviner vid Indalsälven

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara biologisk mångfald och värdefulla naturmiljöer. Närmare bestämt en älvnära nip- och ravinmiljö, omgiven av naturskogsartad granskog med bitvis stort lövinslag. Här finns mycket av de arter och strukturer som är kännetecknande för naturligt fungerande skogsekosystem.

Branter med rasrisk

De mer älvnära delarna utgörs av en skogsklädd nipbrant genomskuren av ett flertal bäckraviner. Marken består här av fina sedimentjordar och i anslutning till ravinerna är det vanligt med ras. Det är rikligt med döda träd som står eller ligger på marken i den branta sluttningen. Sedimenten är basiska och det skapar mycket gynnsamma växtförhållanden.

Död ved ger artrikedom

Även i de högre belägna delarna i nordväst är det gott om död ved. Här är det morän i marken, det vill säga en mer osorterad jordart med inslag finare material, men också av stenar och block.

Genomgående domineras reservatet av gran men bitvis är det även gott om lövträd som asp, björk, sälg och hägg. Den stora mängden döda träd är ett av naturskogens kännetecken. Det ger både mat och husrum åt många djur och växtarter. Den döda veden har därför stor betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden.

Tibast och bombmurkla

Området har en spännande kombination av rik kärlväxtflora som gynnas av de basiska sedimenten och sällsynta svampar och lavar som hör gammelskogen till. Bland kärlväxterna kan nämnas tibast, stormhatt, torta, trolldruva, blåsippa, strutbräken, gullpudra, myskmåra, dvärghäxört, blåsippa och skogstry.

Den mest exklusiva svampen är bombmurkla, endast känd från ett fåtal platser i länet. Här finns även andra ovanliga svampar som de vedlevande arterna rosenticka, rynkskinn och doftticka. Den scharlakansröda vårskålen kan hittas tidigt på våren. Den växer på nedfallna grenar från lövträd.

Positivt med bete

I hela reservatet finns spridda spår efter avverkningar och ner mot älven finns ett par gamla körvägar. Men i stort har den mänskliga påverkan varit liten. Undantaget är de flackare delarna i norr där både bete och slåtter har förekommit. Även på senare år har boskap gått här på bete under några veckor på sommaren. Det är positivt eftersom betet och trampet från djuren gynnar många växter och svampar.

Fakta om bombmurkla

Bombmurkla är en stor och uppseendeväckande skålsvamp med fruktkroppar som kommer under våren. Dessa är runda, 5–12 centimeter breda, med brun, sammetsluden utsida. Fruktkroppen är fylld med en geléaktig vätska.

Bombmurklorna finns i mossa och barrförna på sandblandad jord i äldre granskog, ofta vid moränryggar och nära bäckdråg. Den totala populationen i landet bedöms ha minskat starkt, huvudsakligen på grund av slutavverkning av äldre skog. Men även för att betespåverkade, luckiga skogar av bondskogskaraktär inte längre finns kvar. Sverige har en stor del av artens kända förekomster globalt.

Bombmurklan är utpekad som en åtgärdsprogramsart och den är fridlyst enligt Artskyddsförordningen.