Neptuni åkrar, Naturreservat

Mellan Ölands norra udde och Byxelkrok dominerar vidsträckta klapperstensfält landskapet. Det mest kända området är Neptuni åkrar. Böljande strandvallsformationer, gravfält från vikingatiden och fantastisk färgprakt då blåelden blommar sommartid bidrar till att Neptuni åkrar är ett av Ölands mest välbesökta områden.

Vågskapade vallar

Namnet Neptuni åkrar kommer från Linné som 1741 gjorde sin Ölandsresa. Trots namnet är denna klapperstensvall en naturformation som avsatts av den senaste inlandsisen. När isen smälte avsattes material som därefter formats av vågorna under tusentals år. Från strandlinjen och in mot land utbreder sig ett 200 meter brett strandvallssystem. En strandvall utgörs främst av platta stenar och grus som med vågornas hjälp transporterats upp ovan eller parallellt vattenlinjen. Strandvallar kan bestå av olika lager som avsatts när vattennivån med tiden sjunkit tillbaka. Det äldsta lagret är därför det som är högst upp från vattenlinjen. Vid Neptuni åkrar finns ett tiotal parallella strandvallar som främst består av kalksten. Längs med stranden syns den underliggande kalkstenen i form av ett så kallat pallplan som sträcker sig ut i vattnet.

Blåeldsfält

I den karga och vindpinade miljön är det endast mycket torktåliga växter som klarar sig. Vegetationen vid Neptuni åkrar är därför mycket sparsam. Ändå är det just växtligheten som är en av orsakerna till att Neptuni åkrar är ett av Ölands mest välbesökta områden. På sommaren övergår de grå fälten till ett färgsprakande, blått hav av blommande blåeld. Blåelden är inte ursprunglig på Öland utan har införts med människans hjälp. 1934 landades en båtlast med grus från Ven i Byxelkrok. Gruset innehöll blåeldsfrön som spred sig och idag växer blåeld på flera ställen på Öland.

Fossilrikt

Området är väl undersökt vad det gäller fossilfaunan som är mycket rik. Här finns många exempel på trilobiter, ett slags leddjur, och brachiopoder eller armfotingar, en slags mussla.

Spår av vikingar

I anslutning till reservatets södra del finns ett gravfält av stort kulturhistoriskt intresse. Det är Ölands nordligaste gravfält och har daterats till vikingatiden, cirka 1000 år efter Kristus. Gravfältet är 150 meter långt och 30 meter brett och omfattar röse, stensättningar, kistgravar, treudd, rest sten samt en skeppsformig stensättning som kallas Forgalla skepp. Ett 10-tal av gravarna är undersökta. Cirka 500 meter söder om gravfältet finns en 1,7 meter hög rest sten som kallas för Höga flisa. Enligt traditionen är den en rest på en plats som varit kristen böneplats för fiskarbefolkningen i Byxelkrok.